Cykelproffset

Måndagkväll, skelleftehamn, 22.04.
Jag kommer hem med bussen från stan, lyssnar på Don't Panic och känner mej på allmänt bra humör. Svänger in på våran gata, ser någon köra upp med bil mot vattentornet. Hm, en kvällsjoggare, tänker jag. Kommer hem, ser mamma och Paulina stå på altanen.
-Hörde du tjutet?! frågar mamma
Jo, jag hade hört tjutet, undrade lite vad det var, trodde det var en kattfajt eller något. Det visade sig vara min pappa, eller rättare sagt, min pappa som rivstartade våran bil så att däcken lämnade kvar lite av sig på asfalten.

Anledning: Cykelbovar.

Mamma hade stått och pratat i telefonen då hon såg 4 randoms komma och gå på gatan, och plötsligt svänger ett tap in på våran gård och går rakt fram till cykelskjulet och baxar en hoj. Mamma släpper telefonen, springer ut och frågar vad tusan dom håller på med, och medan dom skyndar iväg ropar hon "Jan-Olov, dom snor cyklarna!", och pappa kommer rusande från källaren där han som bäst stod och borstade tänderna, iförd endast kalsonger, älgar uppför trappen och trycker ner fötterna i de första paret stövlar han hittar och kör iväg efter ligisterna.

Medan mamma förklarar det här för mej så fort hon kan hör vi pappa skrika långt bort i skogen, och jag undrar hastigast om han kom ikapp dom och nu står och våldför sig på dom, eller värre, han försökte vålda men dom fyra gick till motangrepp och outnumbereda honom. Men det sista trodde jag inte så mycket på.
Jag gör som våra oinbjudna gäster och rycker åt mej en cykel och störtar iväg för att leta reda på dom. Jag kommer till vattentornet, och där är det så lugnt och stjärnklart att jag nästan fastnar där och bara njuter av himlen, men jag har ett mission att slutföra och vänder om. Ser då strålkastarna från en bil nere i skogsvägen nedanför vattentornet, cyklar dit och möter pappa som just kör tillbaka, med upphittad cykel bak på bilen och ett brett leende på läpparna. Förövarna fick han inte tag på, men han la stolt till bakdäcket på cykeln snurrade då han hittade den, så dom kan inte ha varit långt borta, och han hoppades att hans skrik skulle ha skrämt dom lika mycket som det skulle ha skrämt mej.

Det hela var ganska kul, och dramatiskt just då.
Åh, justja, vi hittade även två cyklar till nere i skogen, så ifall någon saknar en lila herrcykel med turkosa handbromsar eller en vinröd damcykel med korg så är det bara att höra av sig.