Missa inte!!!1

Vår redaktions hemsida ligger uppe nu. Du hittar den här.

I skrivande stund finns bland annat bild på Håkan Juholt och bildspel på Sundsvall Dragons av mig.

En epok i graven

Till slut så har även jag sett den åttonde och slutgiltiga Harry Potterfilmen. Efter filmen lämnades jag med en tom känsla i bröstet; det här innebar verkligen slutet.

Harry Potter har för mig alltid varit svagt förknippat med väntan. Sedan jag var 11 år gammal har jag växt upp med böckerna, och efter varje färdigläst bok väntade ungefär ett år innan nästa bok släpptes. Och när sista boken hade kommit och lästs ut både på engelska och på svenska så fanns trots allt ändå filmserien kvar. Men, nu har även den nått sin ände, och kvar lämnas jag, och några hundra tusentals andra människor världen över som också fått sina ungdomsår förgyllda av JK Rowling, att ta itu med den här seperationsångesten.

För att uppmärksamma hur mycket de här böckerna (ja, böckerna. Inte filmerna) faktiskt betytt för mig vill jag skänka åtminstone det här blogginlägget. Risk finns att jag låter aningen överdramatisk, men passar inte tonfallet dig så är det helt okej att sluta läsa ungefär här.

Jag minns fortfarande första gången jag satt med den första boken i handen. Liksom Harry i den boken så var jag också 11 år gammal. Jag satt i soffan i vår källare med boken i mina händer och studerade den utvändigt. Mamma hade köpt boken åt mig tidigare den dagen då hon hört så mycket bra om den. Jag var skeptisk till tusen; jag avskydde omslaget. Det slutade faktiskt med att hon tvingade igång mig att läsa den, någonting som inte var ovanligt när jag var yngre, men till skillnad från alla andra böcker hon försökt mata i mig så fastnade jag direkt för den här.

Så här i efterhand fullkomligt älskar jag omslaget, och bara att titta på det räcker för att jag ska minnas känslan av att stanna kvar på Hogwarts över jul, alla poäng som samlades åt Gryffindor, personerna i tavlorna som aldrig slutar skvallra, smyga ut till Hagrids stuga om nätterna, förbjudna skogen, smita under Mr. Filch under en osynlighetsmantel.

Det som nu också fascinerar mig är att böckerna blivit så vansinnigt kända världen över. De utspelar sig i ett västerländskt land med våra traditioner och ofta värderingar, så att vi här i Europa skulle ta till oss den här historien är inget märkvärdigt. Men böckerna har översätts till 63 jävla språk världen över. Det visar, tycker jag, på oavsett var man kommer ifrån och vilka andra sorters historier och sagor som är populära där så kan man alltid ta till sig av en historia om vänskap, mod och kampen mellan gott och ont; eller snarare, möjligheten att välja och göra det som är rätt snarare än det som är enkelt.

Jag skulle kunna skriva om detta resten av natten, men jag känner att det inte skulle vara en särskilt stimulerande läsning. Jag ska istället helt enkelt ge mig hän åt nostalgin och börja läsa den andra boken för sjuttioelfte gången.

God natt.

Harry Potter Soundtrack – Harry's Wondrous World

John Williams – Harry Potter and The Sorcerer's Stone Original Motion Picture Soundtrack

DELETE.REWIND

Den tidigare annonserade resan till Storuman är inställd.

Och jag har aldrig känt något skönare tror jag. Det innebär att idag är första dagen på en mindre evighet som jag inte har något alls inplanerat. Inget. Alls.

Jag sov som en sten fram till 12.30. Något sådant har inte heller hänt under den här mindre evigheten. Vidare ska dagen tillbringas med att lyssna på en massa ny musik och läsa serier på internet, sittandes på sängen med datorn i knäet. Livet är så underbart.

Åh, och så småningom kommer jag även redigera lite bilder från igår, så håll utkik efter det.

You can't be to careful anymore

Godafton. Har du haft en trevlig söndag? Härligt(jag utgår från att du sagt "ja"), jag med.
Helgen har tillbringats hemma i skellefteå for a little r&r. Livet med att bo i en egen bostad är, ja, underbart. Men ack, så skönt det är att på riktigt komma hem ibland och träffa familjen, ruffsa småkusinerna i håret, ha mat som automatiskt(tack mamma och pappa) står på bordet, en diskmaskin och sova i det riktiga rummet. Wunderbar.

Har hunnit träffa alla sköna lirare som är kvar i skelleftehamn, spelat landhockey med några randomungar, kört en del bil, fira pappa som fyllt år, sett bio med syrran och kusinerna och planerat lite med Anton inför våran kommande Englandsresa. Jag är osäker om jag nämnt det, men en av sakerna som kommer gå av stapeln i England är att se Paramore!!! Det faktum att Paramore klättrat om Coldplay på mest lyssnade de senaste 3 månaderna kanske säger en hel del om hur pass mycket jag lyssnat på dem och hur pass taggad jag egentligen är. Kommer kortfattat bli en helt sjukt episk resa det där.

Imorgon väntar en helvetes massa bussåkning och en alldeles för tidig uppstigning. Ska besöka sundsvall och Mittuniversitetet för att inspektera deras bildjournalistikutbildning. Lite segt kanske med 10 timmar buss totalt, men nu är ju jag en såndär människa som gillar att åka buss. Lägg då till att jag håller på att läsa igenom Jenna Jamesons självbiografi så kan du förstå att det kommer en bli en väldigt behaglig dag egentligen. Peace out, shitface.

I've been through desert on a horse with no name, it felt good to be out of the rain

Livet rullar på. Jag, Ola och Frida har snart bott i Umeå i en månad. Dom lyssnar stundtals på riktigt dålig musik (främst Frida), men det är okej det med.

Jag har till slut fått träffa några riktiga knäspecialister, och en operation är planerad någon gång i november. Jag har redan börjat bygga ett speciellt styrkeprogram för benen för att jag inte ska tappa allt för mycket muskler efter operationen, men det är bara kul. Körde benen så hårt häromdagen på gymmet att jag bokstavligt talat föll i golvet.

Jag jobbar som telefonförsäljare och gjorde mitt första genombrott idag som försäljare. Säljer fortfarande skräpdåligt, men jag är på rätt väg.

Ska styra upp att fota mer. Börjar bli alltmer seriös på att söka in på Mittuniversitet nästa år, och ska man komma in på arbetsprover så måste man tamefan prestera.

Och en ny och riktigt fin playlist har jag gjort också. Namnet bara blev.

AKIRA

Let me go boys, let me go

Jag och Ola såg Youth In Revolt ikväll, HUUUR BRA SOM HELST!!! Jag minns fan inte senast jag skrattade så mycket till en film, samtidigt som den stundtals var så brutalt vacker och bra filmad att det helt enkelt inte gick ihop i huvudet på mig. Michael Cera är ju bara hur grym som helst, hahah åh, jag sitter och skrattar för mig själv bara då jag tänker på saker från filmen. Se den.

Knark

The only people for me are the mad ones,
the ones who are mad to live, mad to talk, mad to be saved,
desirous of everything at the same time,
the ones who never yawn or say a commonplace thing,
but burn, burn, burn like fabulous yellow roman candles
exploding like spiders across the stars
and in the middle you see the blue centerlight pop
and everybody goes "Awww!"



Taget från headern till en av mina absoluta favoritbloggar, som i sin tur är taget från någon bok jag glömt namnet på och än mindre läst. Måste helt enkelt läsa den, jag måste.

Har haft en helt okej helg. Mer än så. Två dagars fest i Umeå med Frida, Ola, Blebb och gänget. Det kanske absolut roligaste av allt var då Lången låg och tokskrattade klockan halv 4 på natten till söndagen för något helt konstigt natthumorskämt som egentligen var skamlöst dåligt.
Skrev även på för lägenheten och fick en nyckel, så egentligen så är vi andrahandsägare av en lägenhet från och med onsdag nu i veckan, helt sjukt. Ska bara jobba bort den här sommaren så kan vi flytta dit.

Träffade Fyrdahl idag, hängde ett tag på stan. Alltid sjukt roligt, då jag träffar han så sällan. Får alltid höra något nytt om något band jag egentligen aldrig hört talas om, eller så drar han någon semi-awesome historia om något helt konstigt som hänt på olika fotojobb. Nu kanske det låter som att han är värsta sagoberättaren om alla hans äventyr; det kan jag säga att han inte är. Men jag gillar verkligen att lyssna på det folk har att berätta om saker dom varit med. Så länge det är om något roligt alltså.
Över lag så berättar vi för lite nu för tiden. Äkta historier, med berättarröst och inlevelse. Nä, bättre var det förr.

Har insett att jag vill alldeles för mycket. Finns ingen chans att jag ska kunna bli nöjd med någonting som jag gör när jag vill bli bäst på allt och göra allt hela tiden. T ex, så skulle jag varje dag vilja: fota, spela gitarr, läsa, hänga med kompisar, äta en väldigt god macka, träna, åka longboard, sova riktigt länge på morgonen och stanna uppe sent och lyssna på musik, lära mig något nytt, se en dokumentär på National Geographic, läsa en massa serier, hänga med på alla bloggar jag skjuter upp att läsa, och helt enkelt vara världens gladaste och softaste människa.
Slutar ofta med att jag är uppe länge, vaknar tidigt, jobbar, träffar någon soft människa någon timme, skippar att träna, skippar att se en dokumentär, skippar att läsa. Finns inte oändligt med tid, tyvärr. Borde skaffa mig en såndär tidsvändare som Hermione har.

!!!!!!!!!

SJUKT AWESOME
jag har blivit antagen (eller till och med inbjuden) att få vara med i den stora fotobloggen Reflex. Tror jag blir den 21a personen som ansluter till bloggen. Dom andra personerna som är med är alla sjukt imponerande fotografer, och kombinerat med att den har drygt 250 följare på bloggkoll känner jag vissa prestationskrav... MEN FY SÅ ROLIGT, GRATTIS TILL MIG


Andra lite roliga saker just nu jag
-lirade Monopol med Joar, Ola, Svärd och Markus, in på småtimmarna inatt
-är förälskad i playlisten "skatteåterbäring"
-ringde nyss in till Com Hems kundtjänst och låtsades vara en ny kund, bara för att höra hur vi är
-ska till Brännbollsyran i Umeå i helgen

http://www.reflexfoto.se http://reflexfoto.se http://reflexfoto.se
Lägg till på bloggkoll nu!

And every moment was so precious

Bara titta på det där, TITTA, och inse känslan då man stått och köat, väntat, väntat och väntat i timmar och sett fram emot det i månader. Då duken föll ner för scenen, lystes upp bakifrån, Life in technicolor pumpades ut och bandets jätteskuggor gick ut på scen trodde jag att jag skulle svimma. Nästan. Jag höll på att skrika rätt ut i alla fall, det är sanning.
(jag vet att det videon inte är från Stockholmspelningen, men samma band, samma utseende på scenen och samma musik och samma samma samma)

Every gun I ever held went off

23.42 måndag den 24 augusti. Sitter i Lisa och Dennis kök i deras lägenhet i Jönköping. Värdparet har dragit sig i säng, Dennis ska upp och jobba imorn och Lisa har skola. Så jag utnyttjar min gästfrihet nästan till gränsen, tar Lisas dator, Dennis hörlurar, sätter mig i köket och varvar ner med Coldplay. Helt okej.

Den här helgen alltså. Jag har:
- Gått världens jobbigaste vända på stan med Jacke
- Oavsiktligt brutit mig in på en upptagen toalett
- Impulssett Inglorious Bastards (se den, se den!)
- Sett det mesta av ett From G's to gents-maraton
- SETT COLDPLAY DET BÄSTA JAG NÅGONSIN GJORT FY TUSAN SÅ BRA DET VAR
- Blivit väckt halv 5 på natten av Jackes syrras rumskompisar som kom hem från en krogrunda. En halvtimme senare satt jag med dom med en drink i handen och lyssnade på fyllehistorier som bland annat innehöll uppstoppade lejon på Gripholms(?)slott. Sen fortsatte jag sova
- Köpt världens dyraste apelsinjuice med Sara. Det var det värt
- Tog en snabbtur till Mariatorget för att äta lunch med Alexander och två tyska tjejer, men när jag kom fram upptäckte jag att jag inte hade tid, for tillbaka till t-centralen och tog en buss till Jönköping
- Kollade in högskolan i Jönköping med Lisa och gick sedan på John Bauer muséet

Jag har suttit i ca 20 minuter nu och försökt skriva ner en lite mer målande beskrivning av själva spelningen. Men enbart ord kan inte göra det rättvisa för mig, hur jag än vrider och vänder på orden så låter det fel och för lite. Det var så otroligt bra, Violet hill, Green Eyes, 42, Yellow, Clocks, Strawberry Swing, Viva la vida, Hardest part, In my place, och mycketmycketmycket mer..jag kunde inte sluta le. Om vi träffas så kan jag berätta, så får uttrycket i mitt ansikte understryka hur bra jag påstår att det var. Jag kanske har för stor press på mig själv att det jag skriver ska vara top class men just nu får det vara. Orkar inte försöka mer, nu ska jag sova, bilder kommer senare, jag mår som en gud, hemma i skell på onsdag, I'll see you soon och hela köret, godnatt

Where are you now?

Idag har jag hängt med Maria, den brunblonda tjejen till höger på bilden. Vi låg i soffan och tittade på Pirates of the Caribbean och åt glass. Rätt soft dag. Men jag var trött som stryk hela tiden och höll på att somna mer än en gång. Har inte sovit så bra på senaste, tror det är nervositet och stress inför Coldplay och Kina som spökar.

Är i alla fall ungefär så taggad som det går att vara inför Coldplay nu! Har suttit vid YouTube idag och hittat en massa fräscha videor från en spelning de gjorde i Tokyo nu i år. Det kommer bli så bra.

<

My feet won't touch the ground.

3 dagar

Jag har börjat drömma om det här nu. Nästan skadligt.

Jajaja

Grym kväll med festplanering och bilpicknick, imorn ska det göras handling av planeringen! Godnatt!

I find it hard to carry on

Något såntdär ?
Långtifrån klar, och har inte bestämt om det blir färg svartvitt eller kanske uppfinna en ny färg, eller varför inte en hel färgskala? Sjuk prestationsångest dock, känns som att eftersom det är en bild på en väldigt känd och väldigt FRÄSCH person så måste bilden bli awesome också. Aja. Trästockshelgen har varit alldeles....alldeles...underbar. Vänner, musik, musik och vänner om och om och om igen. Som vanligt är de stora dragplåstren på stora scenen, så klart, men de riktiga musikfynden görs i Hallen eller i något av tälten. I år var det Rena Rama som tog grepp om mitt musikhjärta. De finns på Spotify och jag kan varmt rekomendera låtarna Klass 6b och Restaurang Josefina. Andra bra jag jag lyssnade på var kvinnan på bilden där uppe, Stolen Deer, John Me, Kira Kira, Wiehe, Noll och Amber Oak.

Ååh, nu fick jag sån där prestationsångest igen. Jag vill skriva något jättefint och näst intill oförglömligt för att hedra Trästock Festivalen för att den för 3e året i rad för mig har varit årets höjdpunkt i Skellefteå. Men jag har nästan inga ord som kan beskriva känslan av att sitta på gräset en solig sommardag då massvis med bra band spelar, kända och okända, och man hela tiden springer på folk man känner eller pratar med folk man aldrig träffat. Musik är glädje, och över hela området finns en så otroligt glad stämning som det nästan är omöjligt att inte dras med av. Vi ses nästa år, Trästock.

VÄNTA

Den här dagen blir bara bättre och bättre!
Måste bara se till att jag får skjuta upp studierna till nästa höst. Men fan så bra!

I hear Jerusalem bells a-ringing!!!!111

Bilden talar för sig själv.
Åååååh, jag är så sjuuukt sugen på att fara! Fick med mig en riktigt bra resekamrat i form av Jacke Norberg också, det kommer bli awesooooome!

This is how we do

Let's make this night a classic

Idag gick första torsdagsträffen av stapeln! Longboardfolkets svar till MCarnas tisdagsträff. 23 glada dök upp till dansbacken i skelleftehamn, norran var där och dokumenterade händelsen och allt var bara awesome. Fotade en del, men de bilderna får vänta.
Nu ska jag duscha och ta det lugnt ett tag, sen bär det av till stan. En helkväll vid älven med Amdy, vin, ost och allmänt sommarmys står på schemat. Den här dagen har varit helt okej alltså.

Swing life away

Remember the face of the girl who made you her own

Det är mysigt då man sitter vid älven med några kompisar. Särskilt när en till kompis ringer och frågar vilken pizza man vill ha, och sen joinar och bjuder på pizza. Sjunkande sol och en temperatur man inte fryser i. Livet är rätt bra då det är sommar.
Det senaste dygnet har jag varit med Ola, Frida och Maria. Övernattade hos Ola efter ett litet OTH-maraton. Hann också med att se filmen Nick & Norahs infinite playlist. Grymt bra film med en söt liten poetisk kärlekssaga och massvis med bra musik. Orkar inte dra igenom allt vi gjorde, och du vill säkert inte läsa om det heller. Kort sagt innehöll det mycket sol, pizza och glädje. Även lite brännbollsträn.

En lite rolig grej värt att nämna hände däremot. Blev uppringd av en dude från Norra Västerbotten som frågade om jag ville ställa upp på en intervju om min planerade resa till Kina. Att få en artikel om sig själv känns väldigt sliskigt på något sätt, särskilt som jag redan nu får frågor från de mest oväntade håll om hur det känns att få "fara på en sån grej". En artikel i Norran och jag blir skelleftekändis för en dag på riktigt. Eller något liknande. Hovva.
Men samtidigt är det, pinsamt nog, lite av en barndomsdröm att någon gång få göra en personlig intervju. Så, jag gör det för barnet i mig.