Epic future-fail

3an.
Livet, valen, jobben, resorna,kärlekarna...kärlekerna..kärleksen... vafan heter det?
.. i alla fall, alla dom där frågorna börjar dyka upp alltmer ofta. Hur ska det bli? När ska det ske? Hur kommer jag att bli? Vilka kommer jag att umgås med?
Jag har som en fin bild av min framtid, kanske 3-4 år frammåt i tiden, där jag bor i en mysig 2a eller 3a, jag har en inneboende kompis, en katt (alternativt en uppstoppad hund), glasögon, mysbelysning och en soft attityd mot livet. Vad jag jobbar som eller pluggar till har jag ingen aning om, men det är inte det som är det viktiga i fantasin. Där har jag det kul, jag myser 24/7.
Men jag börjar alltmer haka upp mej på den där detaljen, den lilla jobbiga detaljen, vad jag ska läsa till. Och senare jobba som, såklart.

Jag har fantiserat om en hel del olika yrken och arbetsplatser. Serietecknare, författare, lärare, läkare,gatumusikant, bartender, caféägare, bokaffärägare, journalist, fotograf, innebandyproffs, lodis, ståuppare, biblitikarie, listan är lång. Men då kommer det problem som att jag inte är tillräckligt bra, inte tillräckligt rolig, inte tillräckligt engegerad, för lite smart, för lågt avlönat. Det är knepigt, jagmenar, det ska bli mitt liv?
Och jag känner nästan en press. Som att, ifall jag inte tar tag i det och börjar resa senast i september efter jag gått ut 3an kommer jag aldrig att göra det. Eller alla de där sakerna jag vill av livet, dra resor England runt, Italien, Japan, USA... allt som finns att se. Allt att uppleva.

Men hursomhelst, tillbaka till det jag egentligen tänkte berätta om.

1. Jag skulle trivas jättebra med att jobba på ett universitet eller ett sjukhus, det händer saker hela tiden och man träffar olika människor varje dag. Plus närhet till kunskap. Av samma anledning gillar jag bilbiotek. Men helst universitet eller sjukhus, vilket är helt fucked up eftersom jag går teknik?
2. Idag insåg jag att det enda ämne i skolan som jag faktiskt piggnar till av och känner mej intresserad på riktigt av, är historia. Vilket leder mej in på drömmen om ett universitet.

Tänk dej mej som professor i historia vid ett fancy universitet någonstans i världen (gärna södra Sverige eller England), kostym med lappade ärmar, glasögon, en portfölj och en djup sövande stämma som gör att ingen av eleverna håller sig vakna i mer än 16,2 minuter medan jag kan babbla i evighet om de gamla faraonerna.
Det värsta är att jag blir typ sugen på det? Men, frågan är om man får mer chickz av säga att man är civilingenjör eller historieprofessor...såvida man inte är professor/actionarkeolog som Indiana Jones..han har nog aldrig haft det problemet.