Från en bäddsoffa i Lund, del II

Dagen blev precis så bra som jag hoppades på. Jag satt på en uteservering med en kopp kaffe. En bok. En iPod. Boken lästes ut, historier sammanfattades och det där lugnet som breder ut sig när en bok är klar infann sig. Jag lutade mig tillbaka i stolen, väldigt nöjd med de 300 sidor jag just plöjt igenom, och bara tittade på folket som promenerade förbi mig. Gav 10 kr till en tiggare. Råkade spilla lite kaffe. Gick en promenad till myrorna här i stan och köpte 4 nya böcker, gick tillbaka, köpte en ny kaffe och började om.
Samtidigt som jag gjorde det här sprang Anna och Erica runt och letade kläder. Gina Tricot, Zara, H&M. Hela köret. Säkert flera varv också. Jag var väldigt nöjd med min dag, och dom var väldigt nöjd med sin. Alla var nöjda. Gott.

Kvällen gick åt till att äta en massa tacos. Jag och Erica berättade om folk vi träffat under vår resa, vilka platser som varit bra och vilka gånger vi varit argast på varandra (gången Erica var mest arg var i Innsbruck, vi diskuterade uttal på städer. Jag vill helst aldrig ta upp ämnet igen, Erica blir arg bara man berättar om det).
En spännande tjej vi träffade så sent som igår var Amy, från North Carolina. Hon pratade som lokalbefolkningen i True Blood. Hon var uppväxt i stad där många tv-serier och filmer spelas in, och på så sätt har hon som vant sig vid att då och då stöta på kändisar. Hon kände ett par tre stycken från One Tree Hill, varit på efterfest med Lil Wayne och, det som gjorde störst intryck på mig, varit VIP på en Mumford & Sonsspelning och efterfestat med dom. Vi var halverst skeptiska till alla de här påståendena då de kom inom de första 30 minuterna efter att vi träffat henne (dessutom på tåget från Amsterdam, man vet inte vilka effekter från alla möjliga lagliga och olagliga substanser som fortfarande satt i). Men hon hade bilder att visa från efterfesterna, och även bilder av henne tillsammans med Mumford, så det kändes för mig från lilla skelleftehamn, väldigt stort. Också värt att berätta var att hon bar med sig en liten trädgårdstomte var hon än reste. Han hette Sequel, uppföljaren till sin första tomte Bartholomew. Hon tog bilder på honom brevid allt. Statyer. Hus. Konstverk. Och hon kunde prata. Berättade saker om alla band, alla städer i USA, olika människor hon kände. Hon kunde mycket. Jag häpnades lite över att någon som pratar så pass mycket har tid att ta in information. Vi skiljdes till slut åt på tågstationen i Köpenhamn efter att ha ränt runt hela dagen i Christiania. Hon var spännande.

Nu är det dags att sova igen. En dag kvar på resan innan vi beger oss mot Norrland.
Jacob kräks. Det är inget bra tecken. God natt.