Omstart 2.0

Jag ska ta upp det här.

Den här bloggen har blivit lite av en nemesis för mig. Jag vill ofta skriva, långt och fint, och har då också oftast en rätt så bra idé om vad som kan vara intressant och kul. Men, oftast blir det att jag sätter mig vid datorn, loggar in på blogger, öppnar upp ett nytt inlägg... och bara stirrar på skärmen. Det är som att allting jag nyss visste att jag ville, och kunde, skriva bara sipprar ut ur hjärnan och ut i tomma intet. Och ju längre jag sitter och försöker pressa fram orden desto svårare blir det. Till slut är det nästan som att jag inte vågar skriva ibland, jag är nästan rädd i förväg för att förlora mot mig själv.

Och det kan man ju tänka, varför? Det är inte direkt så att jag har en oerhört stor läsarkrets som jag verkligen inte vill svika.

Svaret är ganska enkelt - jag har väldigt höga krav på mig själv. Det har jag alltid, i allt. Helt ärligt så tycker jag att det är en av mina största styrkor, min strävan efter att uppnå något bättre. Folk är alltid så himla snälla med komplimanger, och DET om något är farligt för utvecklingen. Det skulle vara underbart om folk ibland bara kunde brutalsåga saker jag gör dåligt eller mediokert, till exempel ett foto jag tagit. Får jag veta att det suger så kan jag försöka sätta mig in i den andra synvinkeln, ur perspektiv jag personligen inte skulle se.

Men nu tappar jag tråden här. Det här handlar egentligen om att jag vill börja skriva mer. Jag sätter här och nu upp ett mål. Målet är ett blogginlägg varannan dag, m

inst. Och gärna något med lite substans, något jag tänkt, upplevt eller upptäckt under dagen som faktiskt kan väcka visst intresse. Jag ska alltså hålla nere idag-har-jag-gjort-inl

äggen till ett minimum (även om dom förmodligen kommer slinka in då och då) och därigenom försöka göra den här bloggen till något jag faktiskt vet att den en gång var - något som då och då kunde underhålla.

Jag börjar få lite skrivkramp. Men jag har ändå inte så mycket mer att säga för stunden. Jag är ändå nöjd med det här, nu har jag tagit första steget. Och det tog inte ens ont.

Ses.