110212

Ikväll har jag en såndär kväll då jag vill allt, utan att egentligen veta vad det är jag vill. Jag vill hyra en takvåning i Paris och spendera dagarna på långa promenader med min kamera och nätterna med vin och gitarr. Jag vill flytta till kalifornien, jobba med vad som helst, lära mig surfa och gå på emokonserter varje helg. Jag vill bo i Tokyo och hänge åt någon random subgenre i undergroundkulturen. Jag vill skaffa ett sommarjobb på en fruktfarm i Nebraska. Jag vill flytta till södra Frankrike, plugga franska och bli brun. Jag vill bo i England, dricka öl och gå på spelningar.

Jag fyller år imorgon, och jag vet inte om det är någon undermedveten åldersnoja som tagit fram de här gamla drömmarna om att bara dra någonstans. Se här till exempel. Det är inget nytt, jag är en dagdrömmare som gärna föreställer mig att jag är någonstans mer exklusivt än skellefteå/umeå. Inte för att jag otrivs i Umeå. Umeå är fint och bra, for now. Men jag vill så gärna veta att jag är på väg mot något annat, mot något nytt.

Jag gillar hur Linda uttryck sig en gång. "Jag bor hemifrån men vill bort".

Jag är hemma i skelleftehamn i natt. Jag ska sätta mig med ipoden och sträckläsa lite sköna mangaserier om gängkrig i Tokyo och låtsas att jag är någon annan stans, bara för skojs skull