I do love my mom and pa, but not the way that I do love you

DELETE.REWIND

Den tidigare annonserade resan till Storuman är inställd.

Och jag har aldrig känt något skönare tror jag. Det innebär att idag är första dagen på en mindre evighet som jag inte har något alls inplanerat. Inget. Alls.

Jag sov som en sten fram till 12.30. Något sådant har inte heller hänt under den här mindre evigheten. Vidare ska dagen tillbringas med att lyssna på en massa ny musik och läsa serier på internet, sittandes på sängen med datorn i knäet. Livet är så underbart.

Åh, och så småningom kommer jag även redigera lite bilder från igår, så håll utkik efter det.

Dagarna rusar förbi snabbare än någonsin, jag har knappt tid att sätta mig ner känns det som. Sova, morgonbestyr, jobb, gym, hem, sova, jobb, hem, sova, jobb, sova, jobb, jobb, jobb. Ungefär.

Men det finns massvis med ljusglimtar på himlen! Till exempel...

...Förra helgen följde jag med Linda hem till Örnsköldsvik och fick träffa hela tjocka släkten. Vi åt på Burger King och firade hennes farbror som fyllde 50 år. Vi fick sova i källarskrubben, myste till det ordentligt i de 14 härliga plusgraderna som det var i rummet. Vi sov bägge två i långkalsonger, tjocksockar och t-shirt. Men det var det värt, alla var oförskämt trevliga, och det var riktigt kul att fara ut och resa lite, om än bara till Övik.

...Idag på jobbet översatte jag ett brev vi fick in på franska!

...Jag och Linus har en hund i lägenheten! Vi passar hans mammas sjukt fina Saga. Hon är hur mysig som helst och gillar när jag ger henne korvbitar. Hon ligger och sover på mitt golv nu. Jag som aldrig haft ett husdjur tidigare häpnas hela tiden hur otroligt trivsamt det är med en hund som myser runt i hemmet, tittar på en då man lagar mat eller sitter vid datorn (älskar för övrigt den där typiska "hund-minen" hon gör då man tittar tillbaka på henne och hon lutar på huvudet som om jag gjorde den konstigaste saken hon sett i hela sitt liv).

...Det ser lovande ut med min ledighetsansökan för hela maj månad! Isåfall blir det en tågluff genom Europa med Erica!

...På söndag ska jag och Linus hämta Linus bil som dött i Storuman.

...Nästa helg ska jag och Maria hälsa på Ludvig i Luleå!

Det var nog det mesta utav det allra bästa. Travel light, hold tight.

I remember you well in the Chelsea Hotel

Ikväll efter jobbet hade vi team building med teamet från Vattenfall. UN 34 represent, yo. Efter pizzabuffé till middag var vi några starka som gick till Pipes och tog oss några starka.

Det var riktigt trevligt, vi satt där i någon timme, drack lite öl och berättade historier. Jag tror det var Tom som startade det hela med att han hade bott i ett spökhus och drog en massa anekdoter om olika kusliga saker som hänt där. Malin berättade om en stalker hon har, Karro om en inbrottstjuv hon haft hemma hos sig, Anton om rökbomber dom gjorde i högstadiet, Sofia om sin blödarsjuka etc etc. Berättarkväll typ.

Ett litet sidospår här - att kunna berätta historier bra är en sjukt underskattad förmåga jag verkligen inte bemästrar. Jag har egentligen ett flertal intressanta historier jag skulle kunna dra; mycket konstigheter som hände i Kina bland annat. Typ som då jag åkte "pulka" under ett snöoväder på kinesiska muren, taxifärden jag aldrig trodde jag skulle överleva eller gången jag dräpte alla flugors anfader, aka flugdjävulen. Men jag är en mästare på att slakta en bra historia, folk lyssnar som mest artigt och skrattar lite småstelt på rätt ställen och tittar bort när jag berättat klart. Det här är något jag ska bli bättre på.

Men tillbaka till kvällen. Anton berättade att han hade lyckats hypnotisera sig själv en gång. Han hade hamnat i trans och drömde en sjukt väl detaljerad dröm som då skulle föreställa sitt tidigare liv. Han såg typ sig själv på sin bröllopsdag. Han var en glad dräng på en gård i småland, och kan än idag minnas exakt kläderna som folket i byn hade och även hur hela byn såg ut. Han hade även sett sig själv på sin dödsbädd.

Jag blev sjukt taggad att prova på det där.

Löften jag gett mig själv inför den här veckan

• skriva något här på bloggen minst varannan dag
• ta det lugnt efter jobbet någon dag och bara sitta hemma, läsa, städa och göra lite nyttiga saker
• Hålla hårdare i de få pengar jag äger
• Bära runt kameran lite mer

Det är onsdag idag. Jag har brutit mot samtliga löften.

Jag har INTE skrivit varannan dag, jag har INTE fotat eller redigerat något, jag har knappt varit hemma och har därför inte städat, tvättat eller läst och jag köpte nyss en ny tidningsprenumeration på Rock Sound Magazine.

Imorgon ska mitt arbetslag dra på after work. I helgen drar jag till Övik med Linda.

Det är inte det att jag inte trivs med det som kommer att hända, men jag måste verkligen bli bättre på att ge mig själv tid att göra allt såntdär jag tar mig tid att göra.

Sommarkrönika i vintern

Som sagt är jag hemma i skelleftehamn nu i helgen. För att förena nytta med nöje så gav mina föräldrar mig i uppgift att rensa ur mina skrivbordslådor då det förmodligen ska flyttas till umeå inom en snar framtid. Bland alla gamla foton och skrivböcker från diverse årskurser hittar jag även en krönika jag slet ur en tidning för några år sedan. Det är sällan jag läser krönikor, men den här talade verkligen till mig.

Så jag presenterar här stolt "Sommarens största plåga" av Henrik Lindskog.

" Sommaren har många jobbiga kryp men det finns ett som är mer creepy än något annat - hobbytrubaduren. Vi har alla mött honom (jo tyvärr är det oftast en han) - han som bara råkade få med sig sin halvslitna gitarr med klistermärken på till festen. Till en början tycker du han verkar vara en trevlig och framåt kille, men desto längre tid du hänger med honom desto mer inser du att han har en hemlig agenda - total erövring. Hans anfall verkar oplanerat men det är alltid skrämmande genomtänk.

Allt börjar som lite spontant fingrande på e-strängen, strategiskt plinkar han introt till Nothing Else Matters. Detta kan egentligen pågå hur länge som helst, ända tills någon uppmärksammar honom, sätter sig bredvid och nickar uppskattande. Det som följer kan närmast beskrivas som ett blietzkrig. Hobbytrubaduren snärjer snabbt sina offer med samtliga av senaste årets svenstoppsettor, flankar med lite Ugga och Cornelis och skänker dödsstöten med Hotel California eller atombomben Ta mig till havet. Sen är det kört! 36 pers gungar fram och tillbaka i armkrok och skrålar sig hesare än måsarna i Magaluf.

Vad är det då som är så störande med det? Inget alls egentligen. Jag är nog bara en bitter och avundsjuk musiker som har lirat gura i 20 år och aldrig fått några tjejer.

Ha en superskön sommar!"

...warms my heart!

110212

Ikväll har jag en såndär kväll då jag vill allt, utan att egentligen veta vad det är jag vill. Jag vill hyra en takvåning i Paris och spendera dagarna på långa promenader med min kamera och nätterna med vin och gitarr. Jag vill flytta till kalifornien, jobba med vad som helst, lära mig surfa och gå på emokonserter varje helg. Jag vill bo i Tokyo och hänge åt någon random subgenre i undergroundkulturen. Jag vill skaffa ett sommarjobb på en fruktfarm i Nebraska. Jag vill flytta till södra Frankrike, plugga franska och bli brun. Jag vill bo i England, dricka öl och gå på spelningar.

Jag fyller år imorgon, och jag vet inte om det är någon undermedveten åldersnoja som tagit fram de här gamla drömmarna om att bara dra någonstans. Se här till exempel. Det är inget nytt, jag är en dagdrömmare som gärna föreställer mig att jag är någonstans mer exklusivt än skellefteå/umeå. Inte för att jag otrivs i Umeå. Umeå är fint och bra, for now. Men jag vill så gärna veta att jag är på väg mot något annat, mot något nytt.

Jag gillar hur Linda uttryck sig en gång. "Jag bor hemifrån men vill bort".

Jag är hemma i skelleftehamn i natt. Jag ska sätta mig med ipoden och sträckläsa lite sköna mangaserier om gängkrig i Tokyo och låtsas att jag är någon annan stans, bara för skojs skull

Omstart 2.0

Jag ska ta upp det här.

Den här bloggen har blivit lite av en nemesis för mig. Jag vill ofta skriva, långt och fint, och har då också oftast en rätt så bra idé om vad som kan vara intressant och kul. Men, oftast blir det att jag sätter mig vid datorn, loggar in på blogger, öppnar upp ett nytt inlägg... och bara stirrar på skärmen. Det är som att allting jag nyss visste att jag ville, och kunde, skriva bara sipprar ut ur hjärnan och ut i tomma intet. Och ju längre jag sitter och försöker pressa fram orden desto svårare blir det. Till slut är det nästan som att jag inte vågar skriva ibland, jag är nästan rädd i förväg för att förlora mot mig själv.

Och det kan man ju tänka, varför? Det är inte direkt så att jag har en oerhört stor läsarkrets som jag verkligen inte vill svika.

Svaret är ganska enkelt - jag har väldigt höga krav på mig själv. Det har jag alltid, i allt. Helt ärligt så tycker jag att det är en av mina största styrkor, min strävan efter att uppnå något bättre. Folk är alltid så himla snälla med komplimanger, och DET om något är farligt för utvecklingen. Det skulle vara underbart om folk ibland bara kunde brutalsåga saker jag gör dåligt eller mediokert, till exempel ett foto jag tagit. Får jag veta att det suger så kan jag försöka sätta mig in i den andra synvinkeln, ur perspektiv jag personligen inte skulle se.

Men nu tappar jag tråden här. Det här handlar egentligen om att jag vill börja skriva mer. Jag sätter här och nu upp ett mål. Målet är ett blogginlägg varannan dag, m

inst. Och gärna något med lite substans, något jag tänkt, upplevt eller upptäckt under dagen som faktiskt kan väcka visst intresse. Jag ska alltså hålla nere idag-har-jag-gjort-inl

äggen till ett minimum (även om dom förmodligen kommer slinka in då och då) och därigenom försöka göra den här bloggen till något jag faktiskt vet att den en gång var - något som då och då kunde underhålla.

Jag börjar få lite skrivkramp. Men jag har ändå inte så mycket mer att säga för stunden. Jag är ändå nöjd med det här, nu har jag tagit första steget. Och det tog inte ens ont.

Ses.