Det snöar över Skellefteå.
Jag var på biblioteket idag, och när jag gick ut såg jag kanske det sötaste någonsin. Den här hunden. Den satt utanför bibblan, helt okopplad, och väntade på sin husse ( det vet jag för jag såg honom senare). Han tittade bara på dom som gick ut och in, men rörde sig inte ur fläcken. Han gnydde lite. Sedan när jag satt i busskuren på andra sidan gatan så kom hans husse ut och hunden nästan grät av glädje. Den skällde inte, den gnydde inte, den lät. Men det hördes att den var glad. Den hoppade mot honom, de lekte lite med husses handskar och hunden var kanske den gladaste i hela världen just då. När de sen gick iväg så sprang hunden fem meter i förväg, stannade och väntade in honom för att sedan springa runt han ett varv och sedan springa fem meter till.
Det vore ganska häftigt att känna en sådan äkta glädje, utan att ha något problem som gnager i bakhuvudet, bara få hänge sig åt den äkta glädjen. Voff.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar