Det känns så. I alla fall om man ska lyssna på vad andra vill ha i julklapp.
Börjar komma upp i åren lite nu, hah, och man kan tycka att ha-begäret borde minska med åren som det verkar göra för alla andra som pressar sig för att komma på en enda sak dom vill ska ligga under granen på julafton.
Så här långt har jag kommit på CDskivor med bl a Lars Winnerbäck, Linkin Park, Hello Saferide, Hellsongs, Beatles, The Shins, Yellowcard, Kent, Sigur Rós osv osv, det är en långt lista. Filmer ska jag önska mej, än så länge är det "bara" Disney's Pixar collection med 7 härliga DVDfilmer. Stativ till kameran, macro-objektiv, teleobjektiv, kameraväska, kläder, pengar. Och det är fortfarande november.
Det jobbiga i det här läget är att vi planerar en utomlandsresa till sommaren och föräldrarna har varnat för att det inte blir några dyra klappar... suX to be me, so to speak.
Jag undrar ifall barnet inom mej någonsin kommer dö.
Förhoppningsvis inte.
Förhoppningsvis inte.
Att lyssna på
Safe and Sound in Phone Lines - A change of pace
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar