You can't be to careful anymore

Godafton. Har du haft en trevlig söndag? Härligt(jag utgår från att du sagt "ja"), jag med.
Helgen har tillbringats hemma i skellefteå for a little r&r. Livet med att bo i en egen bostad är, ja, underbart. Men ack, så skönt det är att på riktigt komma hem ibland och träffa familjen, ruffsa småkusinerna i håret, ha mat som automatiskt(tack mamma och pappa) står på bordet, en diskmaskin och sova i det riktiga rummet. Wunderbar.

Har hunnit träffa alla sköna lirare som är kvar i skelleftehamn, spelat landhockey med några randomungar, kört en del bil, fira pappa som fyllt år, sett bio med syrran och kusinerna och planerat lite med Anton inför våran kommande Englandsresa. Jag är osäker om jag nämnt det, men en av sakerna som kommer gå av stapeln i England är att se Paramore!!! Det faktum att Paramore klättrat om Coldplay på mest lyssnade de senaste 3 månaderna kanske säger en hel del om hur pass mycket jag lyssnat på dem och hur pass taggad jag egentligen är. Kommer kortfattat bli en helt sjukt episk resa det där.

Imorgon väntar en helvetes massa bussåkning och en alldeles för tidig uppstigning. Ska besöka sundsvall och Mittuniversitetet för att inspektera deras bildjournalistikutbildning. Lite segt kanske med 10 timmar buss totalt, men nu är ju jag en såndär människa som gillar att åka buss. Lägg då till att jag håller på att läsa igenom Jenna Jamesons självbiografi så kan du förstå att det kommer en bli en väldigt behaglig dag egentligen. Peace out, shitface.

Onsdag

Telefonförsäljning är som en väldigt bisarr konstform. En sån där subgenre som man måste vara halvt insatt i för att på riktigt uppskatta skönheten i det hela.

Idag var jag bra. Jag var jävligt bra. Jag gjorde som allting rätt; jag hade leendet, tonfallet, röstläget, tempot, betoningarna, jag kontrade motargument och smashade in dödliga avslut. A piece of art. Jag lyckades till och med sälja till en kvinna som öppnade samtalet med "nej tack, jag är inte intresserad". Jag lyckades till och med, som Henrik sa, komma upp i en normal lön idag.

Helt sanningsenligt så var jag inte övermänsklig. Jag låg på den nivån vi förväntas hålla, lite över den till och med. Men efter att i flera veckors tid fått personlig säljträning av coacherna men trots det fortfarande sålt sämre än en glasskiosk på julafton så tycker jag att jag förtjänar att få känna mig bra, riktigt bra. I alla fall en dag.

Spank the moneymaker

Äntligen har det hänt något som kan ses som ett steg bort från telefonförsäljning. Ungefär. Jag har kallats till en arbetsintervju nu imorgon. Det är åt ett bemanningsföretag här i Umeå och jobbet som ska tillsättas är kundtjänst för något telecomföretag. Och det kommer fortfarande bedrivas viss försäljning då, men det som känns så sjukt mycket bättre med det här är att isåfall så sker försäljningen på inkommande samtal till kunder som faktiskt vill ha hjälp med något. Fortfarande inom telefonbranschen, på gott och ont, men ett jobb är ett jobb. Känns bra bara att få något med fast lön, to be honest. Om jag nu får det.

Men det där med arbetsintervjuer är alltid nervöst.

Och då särskilt den här. Jag har fått mail från företaget med uppgifter som ska vara klara innan intervjun. Jag ska ta med mig valfritt föremål som representerar mig och vara beredd att motivera varför jag tog det, jag ska ha fyllt i ett papper med uppgifter om mig själv och varför jag vill jobba där, och sist men inte minst så ska jag ha läst igenom information om företagets värderingar och välja en av dom som ska representera mig. Intervjun beräknas ta 2 timmar. Ffffffffffffuuuuuuuuuuuu.

Det som känns som det självklara valet för vad jag ska ta med mig känns ändå som kameran. Men vet inte riktigt vilken positiv egenskap det framhäver hos mig. Typ att jag gillar att kolla på folk och fina moln? Pyttsan.

Aja, inget att oroa sig över, det är ju ändå inte förrän imorgon eftermiddag jag ska vara där hehe.

I'm thinking of what Sarah said

Jag tänker någon gång då och då att jag borde skriva här mer. Och då på riktigt skriva, något som förhoppningsvis skulle vara intressant och/eller underhållande. För just nu känns det mest som att jag använder bloggen som en lite mer fördjupande statusuppdatering från facebook. "Nu har jag flyttat till Umeå", "nu orkar jag inte med jobbet längre".

Wuäh.

Vem fan bryr sig.

Men, problemet är att jag vill för mycket. Jag vill att det jag skriver ska vara något klatschigt och fint, utan att bli pretentiöst eller märkvärdigt. Jantelagen kontrar min vilja av att faktiskt skriva något som sticker ut från den annars så (tråkigt nog) monotona bloggdjungeln, och resultatet är att jag får en mild form av prestationsångest.

Lite konstigt kan tyckas, då jag själv inte har en susning av hur många som fortfarande läser den här bloggen( det är ganska roligt, jag gillar att inbilla mig att ingen gör det). Skulle kunna vara en, skulle kunna vara 1000. Mest troligen är det närmare det förstnämnda, och just därför borde det inte vara en så stor grej att skriva egentligen.

Äh. Det var allt för nu.