På promenad genom stan

Damn vad soft livet kan vara ibland, bara för att man hade feber då man vaknade. Jag ser det nästan som.. jagvet inte, ett lyckokast? Känns som ett bra ord, men samtidigt fel, eftersom jag inte försökte kasta någonstans? Jag bara mådde rätt dåligt. I alla fall så ringde jag skola24 och sjukanmälde mej, och låg sedan och dåsade i sängen någon timme. Läste lite ur Flickan som lekte med elden. Började må lite bättre så jag gjorde mej lite frukost, fil och flingor med russin och päron, grymma grejer. Efter ett tag kände jag att "fan, en promenad skulle ändå vara sweet". Så jag tog på mej mina nya brillz that killz och drog en vända förbi Tempo här i skelleftehamn. Glasögonen har inte helt svarta glas, dom är som lite brungula, så jag såg hela världen som genom ett svagt sepiafilter i photoshop. Vädret var underbart, - 1 och sol. För varmt för täckjacka, för kallt att vara utan.

Då jag gick på den där knappt 25 minuter långa promenaden hann jag slås av att jag hade trivts bättre för 60 år sedan. Ifall jag hade varit ung på 40 eller 50-talet hade allting varit så annorlunda. Vi hade inte varit teknikberoende, eller suttit inne framför dator eller TV hela tiden. När jag är ute nuförtiden är det alltid öde på gatorna, och tittar man in genom husfönstren så ser man alltid minst en TV på hushåll som är påslagen. Det känns bara, tråkigt.
Jag är ju en del av det hela själv, det är jag verkligen. Men jag tycker inte om det. Och därför, ska jag nu ge ett lite sent nyårslöfte: Från och med nu så ska jag göra mitt bästa för att spendera mindre tid vid datorn. Det gäller sådan tid som jag bara sitter där utan att göra något speciellt, alltså är jag ursäktad för den tid jag redigerar bilder, bloggar eller spelar gitarr. Eller gör skolarbete.
Eller spelar CS.
Fan.
Aja, mindre tid vid datorn i alla fall, go Jonatan!