Start a riot in me

Drömmen ja, här kommer den.

Jag sitter brevid en tjej i min klass vid ett bord (inga namn, så jag kallar henne för Karin, oki?). Jag är inte kär eller har några starkare känslor för henne whatsoever, varken IRL eller i drömmen, och samma sak gäller nog henne är jag ganska säker på.
Men plötsligt då vi sitter där ser vi varandra i ögonen. Stämningen blir så laddad att jag nästan kan ta på den. Hon ser mej rakt i ögonen, och jag kan inte slita mina från hennes.
Jag vet inte vem som tar första initiativet, men våra ansikten kommer sakta närmare och närmare varandra. Våra läppar rör nästan varandra. Jag ser inte längre hennes mun, den är täckt av näsan. Men jag kan känna hennes andedräkt, den är nästan kall, som en frisk fläkt som rör om i hela mej (den här biten av drömmen är nog starkt påverkad av Twilightläsningen på senaste tiden).
Vi drar undan lite, men trevar tillbaka, det är som att våra munnar är två magneter som inte riktigt bestämt sig för vilka laddningar dom ska ha. Hennes läpp darrar till. Vi kysser varandra. Det är den bästa kyssen jag någonsin upplevt, trots att jag drömmer. Den blir så bra bara för att vi egentligen inte känner starkt för varandra. Vi litar på impulsen, båda rädda för att den andra ska inse vad som händer och börja tänka efter. Men inget sånt sker, och det är helt enkelt magiskt.
Sen får jag en minneslucka i drömmen. Jag vaknar till liv ett tag senare. Jag upptäcker att jag är på en restaurang, och har varit där hela tiden, och Karin är nu borta. Och viktigare, ÄVEN MITT SILVERHALSBAND ÄR BORTA! Jag blir skitarg, tror att Karin bara utnyttjat mej, typ drogat mej och sedan när jag tuppat av passade hon på att sno halsbandet. Det blir otroligt konstig stämning mellan oss efteråt när vi träffas igen, hon nekar till att ha gjort det och jag blir skitförvirrad. Men jag gräver lite i historien och upptäcker att efter kyssen på restaurangen så hade telefonen ringt och hon hade varit tvungen att svara, eller om hon skulle hämta en bil eller något, hon försvann i alla fall. Medan jag väntade på att hon skulle komma tillbaka hade en kypare smugit upp bakom mej och slagit till mej med en stekpanna i bakhuvudet och norpat halsbandet. Det var tydligen hans, han hade tappat det i maten och jag hade hittat det och typ tagit på mej det (?) och han hade försvunnit igen utan ett spår.
Jag och Karin blev vänner sedan igen, allt förlåtet och bra och tillbaka till det normala.

Världens sjukaste grej, jag har tänkt på det där hela dagen, typ fantiserat om kyssen. Den var sannerligen best ever.