The Better One

Jag är INTE van vid stress.
Jag är van ett ganska lugnt och fint liv där jag tar saker som de kommer.
Nu däremot hopar sig saker över mej likt moln gör på himlen då man just kommit till stranden. Och det är egentligen inget att hetsa upp sig över, jag känner bara hela tiden att jag har något jag borde göra. Innebandy tre gånger i veckan, återkommande läxor i historia och cambridge, en enorm formsvacka i matte, projektarbete, digitalt skapande. Och snart är vi igång med repandet igen och så har jag anmält mej till en jävla kurs i japanska.
Hemma klagar dom mest på att jag inte städar mitt rum och hjälper till i huset på andra sätt. Och jag förstår dom, jag gör inte alls mycket hemma nu. Men när jag gjort bort alla dom där sakerna, så vill jag inget hellre än att bara sätta mej ner och spela lite gitarr eller bara sitta hos någon trevlig och bara vara.

Jag har dessutom insett att känslor > tankar. Jag trodde jag var en tänkare, en person med filosofisk natur. Fel. Min grej är att hänge mej åt känslor.
Jag försöker i alla fall.