.jpg)
Om precis en vecka fyller jag 2 år tillsammans med den här elgitarren. Jag var verkligen ingen bra gitarrspelare då, men ändå så var det första solot jag försökte lära mej introlicket i Ram Jams låt Black Betty. Det gick inte så vidare, och än idag så kan jag inte hela. Men jag nötte på, tränade upp lite fingerkänsla, lärde mej någon bluesskala och plektrumhanteringen blev sakta bättre. Metal var ju det som var roligast att spela, det gick fort, lät häftigt och tungt och det är ju coolt. Ju.
Kom i en period då jag spelade mycket Oasis och annan indiepoprock, där man inte behövde vara lika skicklig och man kunde lära sig en låt nästan genom att spela med samtidigt som man tittade på tablaturen. Oasis blev till Lars Winnerbäck och jag la bort elgitarren och återförenade mej med pappas akustiska stålsträngade gitarr och nötte ackord. Sen kom nästa rockperiod och elgitarren åkte fram igen, nästa akustiska, och så har det fortsatt. Så jag har blivit rätt bra på både ackord och solospel, men inte såpass som jag borde ha blivit, tycker jag själv. Det är det som driver en framåt, att det ska låta bättre, man ska bli snabbare.
Sommaren 07 kom och jag köpte en ny elgitarr. En fräsig Telecaster, nästan en sån där gul Fender med svart plektrumskydd, fast vitt.
Mando Diao skakade om mitt liv, och jag spelade inte så att fingrarna blödde, men ömma var dom. Jag försökte hitta personer som ville starta ett band, men det klaffade inte och jag tog motgången genom att skita i det. Spelandet sjönk under hösten, men så för några dagar sedan lyssnade jag på iPoden och råkade få fram en låt med Nightwish, Wishmaster. Och plötsligt var jag den där pojken i högstadiet igen som ville något med gitarren, ville bli en bra gitarrspelare. De hårda snabba riffen väckte något jag inte kännt på länge, och när jag kom hem letade jag genast upp tablaturen för låten och började nöta. Det var svårt, länge sedan jag spelade något så snabbt, men det var så kul! För första gången på länge nöter jag en låt som är svår istället för att spela lite på chansning och sedan lägga ner.
2 år. And many more to come <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar