Untitled 2

Idag var jag i Galtis och röjde i skogen med Ola, Mattsson, Jonas, Andreas och Linus. Awesome! Fanns säkert 30 cm lössnö ovanpå något som inte ens kan kallas för packad snö. Piltre.
Däremot blev jag än mer förkyld, och nu dunkar det i öronen, det trycker i bihålorna, det tar ont då jag sväljer och jag hostar. Pil/tre. Går på Bamyl just nu, så jag klarade ändå av att kolla igenom matten litegrann, nu känner jag mej så redo jag kan bli.

Jag såg på Dr. Phil när jag kom hem. Inget jag vanligtvis tittar på, men det var ruskigt roligt idag. Dom gånger jag sett förut har det varit fruar som tycker att deras karlar inte gör ett finger i hemmet, och karlar som tycker att deras fruar är för tjatiga. Idag hade dom med några personer som hade fördomar mot personer dom inte kände.
En kvinna såg ner på alla som hon inte tyckte såg bra ut, hon ville slå dom.
En man hatade kvinnor.
En kvinna hatade män.
En svart kvinna var rasist mot svarta.
Oerhört mycket sjuka kommentarer och skrattretande åsikter vill jag lova. I nästa program skulle dom låsas in i ett hus och tvingas bo tillsammans med varandra, det är nästan så att jag ser fram emot det.

My cousin the Superman

Shine Tonight

Blir nog bra.


I övrigt har jag inget att tillföra. Allt bara är. Det snurrar.

Ballad Of A Thin Man

Började på något nytt idag.

Äntligen.

Indie

Sit down, please

Min kropp är inte gjord för det här.
Jag vaknar, sätter mej och äter frukost.
Går till bussen, sätter mej där och åker till skolan.
Sitter mej igenom lektioner, på rasterna sätter vi oss och "vilar".
Likaså på lunchen, sit down, please.
Sätter mej på bussen hem igen, sätter mej vid datorn eller på mitt rum.
Sätter mej och äter middag, sitter i soffan och ser på tv.
Sitter vid datorn nu, sen ska jag LÄGGA mej och sova. Pft.
Ska nog sova ståendes inatt.

kan man få sittsår?

Kommin Heim

Musik är ett helvette.
Nu har jag ju börjat lyssna mej less på all bra musik jag nött de senaste veckorna. Men det är ju bra låtar, så jag vill ju inte sluta lyssna, men då lessnar jag bara igen. Ond cirkel.
Hursomhaver så ljuder Sigur Rós - Sæglópur och just nu är det den skönaste som finns.

Idag har jag tänkt försöka vara lite kreativ, och imorgon ska jag på halken. Undrar när jag ska förbereda mej för MatteC-nationella. Klurigt.

à lìfi

I'm alive

A Change Of Pace - I'm Alive

enkel och skön musik

Och förresten så har jag blivit sjukt sugen på att köpa en Gibson SG för att gitarristen i AC/DC har en sån

Confidenz

Självsäkerhet är allt.
Det är hur säker du är på dej själv som kommer att spela stor roll när du söker jobb. När du sätter in stöten på ditt span. Även hur väl du presterar i allt du gör.
Ett skott även från det farligaste stället på innebandyplanen gör inget mål om du inte tror att du klarar av det, du dribblar inte bort någon på fotbollsplan utan självförtroende och en domare som inte tror på sig själv kommer aldrig göra en vettig avblåsning.
Men det är inte bara i sport man påverkas av det, nejnej. Det är i vardagslivet det är tydligast; hur man kommer överens med andra människor, om man vågar vara sig själv eller om man försöker passa in, eller att man är sig själv men kanske inte vågar stå för sina åsikter. Och i arbetslivet, tror du att du kommer någonstans om du inte vågar visar hur bra du är eller vågar ta risken för att försöka bli bättre och visa viljan?
Och man ser det så tydligt.
De med självförtroende, och de utan.
Och man tolkar det direkt, oftast utan att tänka på det.
I skolan och på stan, man vet nästan alltid om det är den mötande personen eller en själv som kommer att akta sig. När två "jämnbördiga" möts blir det oftast att man håller på att gå in i varandra och man försöker byta sida och byter igen och det blir nästan lite pinsamt. Annars är det bara att gå. Väja ibland, gå förbi ibland. Ögonen och kroppen avslöjar allt. I extremfall så är blicken som limmad i golvet och de närmast skrapar axeln i väggen när de går runt istället för att mötas.

Och vad är då poängen med det här?
Inget egentligen, jag tycker bara det är fascinerande.

900213 - 080213

Nu e ja artån

och mycket mognare

The Northern Lights

Igår efter att jag varit hos Erica gick jag upp i skogen en bit och la mej ner i skaren och tittade på norrskenet.
Att titta på norrsken och stjärnor är kanske det mysigaste med att bo i norrland, och varje gång jag ser på den gröna fladdrande manteln så drömmer jag bort litegrann och önskar att jag vore same och hade hört en massa sagor och legender från förr om fjäll, mörka nätter och hårda stormar.
Jag låg där tills jag blev alltför kall om rumpan.

istället för kemi

The Mirror’s Truth

Casimir Pulaski Day

Att sitta på bussen när ett gäng med 35plusare kommer är ingen höjdare. Först ska alla tänka vart dom ska, småprata lite med busschauffören, betala med alla småpengar dom har, och sen när dom betalat så sätter dom sig inte direkt, nej, dom står i gången och ser till att växeln dom fick på sina småpengar (?) hamnar i rätt fack på börsen. Sen kan dom inte sätta sig på första bästa plats, dom måste utvärdera vilken som är bäst. Och självklart kan man inte sitta bakom dragspelet på 208an, det innebär ju döden dirr, så dom står hellre i mittgången och ser till att det blir otroligt trångt längre fram.
Klagomål 1 angående bussar. Jag har några till.

Pew

Ge mej

Ge mej något intressant att läsa.

Inte en blogg om någon, nu vill jag ha närmast en cv. Någon som lägger ut ungefär en självbiografi, som berättar allt som den brukar göra, vad den gillar att göra, rädslor, drömmar, rubbet.

Inte från Sverige däremot. Just nu skulle en japans självbiografi om en helt vanlig 17 åring som inte gör någonting smaka ungefär som ett skrovmål på Frasses. Jättegott alltså.

Sverige känns dött. Jag vill bort.

Nu vill jag snart upptäcka världen

Guitar Hero

Om precis en vecka fyller jag 2 år tillsammans med den här elgitarren. Jag var verkligen ingen bra gitarrspelare då, men ändå så var det första solot jag försökte lära mej introlicket i Ram Jams låt Black Betty. Det gick inte så vidare, och än idag så kan jag inte hela. Men jag nötte på, tränade upp lite fingerkänsla, lärde mej någon bluesskala och plektrumhanteringen blev sakta bättre. Metal var ju det som var roligast att spela, det gick fort, lät häftigt och tungt och det är ju coolt. Ju.

Kom i en period då jag spelade mycket Oasis och annan indiepoprock, där man inte behövde vara lika skicklig och man kunde lära sig en låt nästan genom att spela med samtidigt som man tittade på tablaturen. Oasis blev till Lars Winnerbäck och jag la bort elgitarren och återförenade mej med pappas akustiska stålsträngade gitarr och nötte ackord. Sen kom nästa rockperiod och elgitarren åkte fram igen, nästa akustiska, och så har det fortsatt. Så jag har blivit rätt bra på både ackord och solospel, men inte såpass som jag borde ha blivit, tycker jag själv. Det är det som driver en framåt, att det ska låta bättre, man ska bli snabbare.

Sommaren 07 kom och jag köpte en ny elgitarr. En fräsig Telecaster, nästan en sån där gul Fender med svart plektrumskydd, fast vitt.

Mando Diao skakade om mitt liv, och jag spelade inte så att fingrarna blödde, men ömma var dom. Jag försökte hitta personer som ville starta ett band, men det klaffade inte och jag tog motgången genom att skita i det. Spelandet sjönk under hösten, men så för några dagar sedan lyssnade jag på iPoden och råkade få fram en låt med Nightwish, Wishmaster. Och plötsligt var jag den där pojken i högstadiet igen som ville något med gitarren, ville bli en bra gitarrspelare. De hårda snabba riffen väckte något jag inte kännt på länge, och när jag kom hem letade jag genast upp tablaturen för låten och började nöta. Det var svårt, länge sedan jag spelade något så snabbt, men det var så kul! För första gången på länge nöter jag en låt som är svår istället för att spela lite på chansning och sedan lägga ner.

2 år. And many more to come <3

Körkort

På uppmaning av min körskolelärare Adam så har jag just gjort fastest C, ett test kvar att få boka teoriprovet.
Det var lite av ett skämt. Först satt jag i en timme med testet. Varje sak jag inte kunde letade jag efter i körkortsboken och försökte lära mej lite, skrev anteckningar och sånt. Det resulterade i 54 poäng och ett underkänt test.
Jag blev arg.
Då skapade jag ett nytt test och brände igenom frågorna på en dryg kvart och landade på 65 rätt och ett klart godkänt.
Sensmoral: Dä ä ba å åk. Eller köra [tjö:ra]

7 dagar to 18

The Spysong

First off; Jag hatar att lägga in bilder på den här sidan. Se det tidigare inlägget så förstår du varför. Jag ska aldrig mer lägga in en bild här ( Det är en lögn, men det blir bara centrerat från och med nu).



Mer kan tilläggas att min lilla omröstning är klar om en timme, i skrivande stund, och jag upptäcker att jag har 7 stycken som "brukar hänga här". 7 stycken. Och ändå är det aldrig några kommentarer eller synpunkter på något? Skäms.
Sen har vi även 1 person som "hatar den här bloggen, get a life". Mina misstankar riktar sig mot Anton, som är ägare till bloggen /care, men alla rättelser eller andra misstankar får gärna framföras.
Bloggen fyller inte riktigt samma funktion som den gjorde i början. Jag var i en period då hjärnan var överfylld av tankar och ord som skrek efter att komma ut. Självklart inget vettigt, men ut ville det. Nu är det som mest ett ställe jag spottar ut foton och, som förut, tankar. Ska även försöka klämma in lite mer teckningar jag ska börja rita har jag tänkt. Men det har blivit mest som en vana att slänga ut något, inte för att dom alltid måste ut. Kul i alla fall att åtminstonde 7 personer tycks ha något intresse för det lilla ur mitt liv som är on display här. Jag fortsätter.

Var ute på torget och fotade idag, tredje gånge gillt.

Det var snorkallt och Frasses var stängt.

Å förresten så fyller jag 18 om 9 dagar.

Och jag är kär i Lina. Heja

Mew

Photoshop är tufft

Lina är nice

Självdistans

Dagens outfit

T-shirt från JC

Överdragsbyxor från Team Sportia

Domarstrumpor från Team Sportia

Inga kalsonger

Läskigt.

Veckan har varit dryg till tusen, så jag peppar för slalom och Lina imorn, yay!