Kanske är det för att jag håller på att läsa ännu en bok av John Irving, eller att jag slutade jobba som slav åt Comhem för exakt en vecka sedan, eller att jag var på festival i helgen och såg KENT, eller att jag och mina vapendragare Frida & Ola var till Umeå idag och inspekterade våran VÄLDIGT SNART blivande lägenhet lite närmare i sömmarna, eller något helt annat, men någonting i min livsvilja har kommit krypande tillbaka. Jag har börjat drömma igen, fått upp lite planer för livet. Planer av det slaget att jag inte riktigt vet om jag kommer genomföra det, men som jag med all säkerhet vet kommer vara drömmar genom hela livet. Jag pratar om att flytta till Paris, lära sig franska, bo i en liten takvåning med knarrigt golv och ett fönster som alltid står lätt på glänt, spela gitarr, lyssna på regnet om natten, röka,
skriva en bok. Alla sånna där artsy-fartsygrejer som får en att tro att man lever i en tid då konst fortfarande spelar någon roll.
Det där med att vara författare har väl alltid varit något av ett drömyrke för mig, har ju läst eller fått böcker lästa för mig sedan jag knappt kunde gå, det är bara naturligt. Problemet är väl att jag aldrig skrivit något utanför skolväggarna.
Det ska ändras på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar