Now my feet won't touch the ground

Kom just in i den svalkande svalkan i min källare efter att ha klippt gräset i en inte så svalkande svalka utomhus. Klippa gräset, grejen jag alltid bävar inför att göra. Det känns ju så otroligt jobbigt att dra ut den ur cykelskjulet, choka, dra som en tok, och sedan knuffa den flera flera varv runt gården. De senaste 2 åren har jag dock varit extremt duktig på att smita undan gräsklippningen på något sett, kan vara därför att jag haft riktiga jobb på ålderdomshem och annat och mina föräldrar på något sätt ansett att jag haft tillräckligt att göra, så mamma har tagit på sig det, eller så har dom tvingat min syster. Idag däremot var det min tur. Dom är lite less på att jag knappt lyft ett handtag här hemma sedan före studenten, hehe. Jag kan förstå dom lite.
Men grejen är att det var inte så hemskt som jag mindes. Så fort jag tagit på mig hörselkåporna med inbyggd radio och fått igång gräsklipparen kom jag på att det faktiskt är ganska avkopplande. Särskilt kung är det att lyssna på sommaprataren i P1. Idag var det Sofia Jannok som pratade, en sångerska uppvuxen i Sápmi. En same, helt enkelt. Hon berättade om skillnader mellan att vara uppvuxen som en "vanlig svensk" eller som same. Hur perspektiv på livet, respekt för samspelet människa och natur och massor med andra extensiella frågor skiljer sig beroende på vilken uppväxt och uppfostran man haft. Hon hade grymt mycket intressant att säga. Och en riktigt mysig berättarröst. Jag tycker att vi nuförtiden berättar för lite historier för varandra.
Hennes sommarprat går att lyssna på igen live ikväll kl 22.12 på P1. Eller så kan man lyssna anytime anywhere på http://sr.se/p1 . Ifall du har lite att göra, eller bara vill sjunka in i en annan värld inom Sverige, så tycker jag att du borde lyssna.