Stora saker som att gå på en konsert med sitt absoluta favoritband eller att dra på en fjällresa med kompisarna må vara helt awesome, men det är de där stunderna då man bara låter sig vara som .. jag vet inte, fullgör livet på något sätt (knepigt att hitta rätt ord, den engelska versionen 'fulfill' kändes bättre). Jag tänker på de stunder man bara ligger på gräsmattan och tittar på molnen. Då man sitter i solen och äter en glass. Då man går hem efter en fest med en avtagande fylla i kroppen. Då man prövar en ny stig bara för att se var den leder.
Igår satt jag på en gräsplätt utanför sjukhuset och drack en slush under ett träd. Klockan var närmare åtta och solen låg lågt. Efter det hängde jag med Frida, Blebb och Tove. Jag mådde som en kung.
Hold my head inside your hands,
I need someone who understands
I need someone, someone who hears,
For you, I've waited all these years
I need someone who understands
I need someone, someone who hears,
For you, I've waited all these years
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar