I wish I was a punkrocker

Det var crazy. Hela stämningen, musiken, showen, allt.
Jag pratar om ES3As musikshow, såklart.
På begäran av 2 spezial personz i den klassen var jag där och fotade och njöt. Jag stämplade in nästan en timme innan själva showen började och minglade lite med stjärnorna för kvällen och testade ljusinställningar och gjorde annat skit, mest bara för att det inte skulle se ut som att jag inte visste vad jag gjorde. Det gjorde jag nästan inte heller, men jag tror det gick bra. I alla fall, på grund av min tidiga ankomst så satt jag där inne i aulan innan resten av åskådarpacket hade kommit dit och medan estetarna fortfarande souncheckade och sprang runt och såg till att allt var som det skulle vara. När klockan närmade sig 19.00 blev det lite nervösare, lite mer spännt. Till och med för mig. Jag kunde känna lite av de månader av träning och förväntan som de bar på. Och när dörrarna väl öppnades och folket rann in låg jag en bit över arbetspuls, trots att jag satt ner. När salen fylldes och folket bokstavligt talat sprang in, och sen satte sig ner och direkt började läsa igenom häftet de fått vid ingången kände jag mig stolt, av någon helknasig anledning. Typ själva grejen av att några i min ålder lyckats fixa hela den där showen med scenbyggande, upptryckande av programblad, affischering, soundcheck, pengainsamling, repande och all annan jävla skit som de gjort. Det är ruskigt imponerande. Och showen var grym, det är så otroligt skickliga musiker det där. Många låtar var grymma, men briddsens cover av Hellsongs - Paranoid, gjorde min kväll.

Jävla teknik form och design.