I afton har jag grubblat lite över en artikel jag skrev i går. Den handlar om en pizzeria i Burträsk som fick ett oanmält besök av bygg- och miljökontoret, som då upptäckte ett flertal brister i renhållning och förvaring av livsmedel. Länk till artikeln finns här, och nedan ser du hur puffen på webben ser ut.
Det som kommentarerna går ut på är i största del att de är glada över att jag skrivit namnet på pizzerian, och inte bara omnämnt den som "en pizzeria i Burträsk". Jag har även fått muntliga kommentarer från några kompisar som också tyckte att det var bra.
Jag blev mest förvånad för att jag tänkte inte ens på att man kanske inte brukar göra så. Gör man inte det? Tydligen inte.
I skolan har vi lärt oss spelreglerna för media, mediernas motsvarighet till Pirates' code i Pirates of the caribbean. "They're more like guidelines than actual rules", so to speak. Det innebär att man inte skriver om självmord, man anonymiserar vid känsliga fall och liknande. Men jag kan just nu verkligen inte minnas vad man säger där om att namnge företag i såna här fall.
I alla fall. Jag blev typ rädd i ca fyra sekunder när jag först insåg att jag gjort något som kan bryta mot några etiska regler. Sen i femte sekunden började jag tänka, vad anser jag själv om det här? Är det här någonting dåligt eller oetiskt?
Nej, det tycker jag inte.
1) Det som har hänt är att en restaurang har brustit i rutiner för hur man städar och tar hand om maten man serverar till sina kunder. Och det är inte första gången, de har brustit vid inspektioner tidigare men fortfarande inte blivit bättre. Kunderna förtjänar att veta vad de köper.
2) Hade jag skrivit "en pizzeria i Burträsk" hade det bara sett konstigt ut. Burträsk är litet, och jag vet inte hur många pizzerior det finns, max tre kan jag tänka mig. Mest troligen bara en. Finns det bara en så är det lika bra att skriva ut, för då vet folk ändå vilken man pratar om. Finns det tre så drabbar det alla istället, då kommer alla vara misstänksamma och undra vilken av dem som är den snuskiga.
3) Det är offentliga handlingar hos kommunen. Vem som helst kan hämta ut rapporten från bygg- och miljökontoret, och se alla detaljer. Ingen sekretess whatsoever.
De motargument jag kan tänka mig är två. För det första att det skadar företagets anseende och för det andra är att det finns gott om offentliga handlingar gällande brott av och mot privatpersoner som man anonymiserar, varför göra annorlunda här mot företaget?
Att det skadar företagets anseende är ju bara att bortse från här, anser jag. Som sagt förtjänar kunderna att veta hur läget är på deras pizzeria.
Att man anonymiserar privatpersoner tänker jag är oftast för att skydda den drabbade, snarare än den som gjort sig skyldig till något. Om en person anmäls för våldtäkt anonymiseras historien främst för att skydda personen som blev utsatt för våldtäkten, den ska inte behöva synas i media för det, inte den som gjorde det. Sen är det också en aspekt att privatpersoner är trots allt privatpersoner. Folk kan begå brott och sen aldrig göra det igen. Folk ska inte stämplas som brottslingar i allmänhetens ögon.
Kanske lång text för onödig diskussion tänker du. Men jag håller inte med. Jag förvånas över mig själv att jag inte tänkte på det här innan jag skrev det i tidning OCH på webben. Hade det gällt något en privatperson hade gjort hade jag absolut tänkte om några gånger innan någonting publicerades. Jag tror att det beror på att jag såg det så självklart att man skulle namnge i den här situationen, än att inte göra det.
Det är också bra att, även om det känns som en onödig diskussion, ta den diskussionen. Som Catwomen sa i senaste Batman, det finns inga fresh starts längre. Det som skrivs - det stannar. Internet lagrar allting. Vikten av att vara säker på det man skriver blir allt tyngre.
Det var allt för ikväll, god natt.
