Natten före dopparedagen

Det där med jul ändrades för mig under tiden jag var i Kina. Hela grejen att man ser fram emot jul mest på grund av julklappar. Den försvann då.

Det året var första gången som jag flyttade hemifrån, och då flyttade jag verkligen hemifrån. Från att ha bott hemma hos mamma och pappa i 19 års tid så hade jag helt plötsligt bott helt själv i ett annat land på andra sidan jorden i tre månader. Tre månader då jag bara träffade en person från mitt "gamla liv". Då när jag kom hem så var jag bara så himla glad att få se alla igen. Jag hade nästan glömt bort att julklappar skulle delas ut, att jag skulle få någonting. Det känns smörigt att säga, men den riktiga julklappen för mig var att få vara med familjen.

Och så har det fortsatt. Nu, två år senare, så är jag återigen sjukt nöjd med att komma hem. Jag värdesätter tiden då släkten är samlad på ett helt annat sätt än tidigare. Jag vill ta vara på varje gång, för det kommer inte alltid vara så här. Jag är privilegierad med att ha samtliga mor- och farföräldrar vid liv. Inte pessimistiskt, men realistiskt, sett; det kommer inte alltid vara så här.

Så mitt julråd är följande: Håll hårt i de du har nära. Förälder, pojkvän eller en kompis från jobbet/skolan, det spelar ingen roll. Ingen vet hur morgondagen ser ut.

Det finns för många sånger om det för att någon någonstans ska ha undgått att märka det, love is all. All we need is love osv.

God jul.

Anti-sentimiitalism

Sitter just nu på bussen mellan Umeå och Skellefteå. Som så många gånger förr.
Jag har hälsat på hos folket på geografigränd på vägen hem från Sundsvall. Sov på en soffa i rummet jag tidigare hade min säng. Det kändes en hel del som att komma hem. Extra fint av Evelina också att faktiskt säga "Välkommen hem, Jonatan".

Då bussen körde in i Umeå igår försökte jag anstränga mig för att känna efter; känna om det kändes någonting. Bussen körde förbi Teg där jag bott, E4abron jag gått över en miljon gånger på vägen till jobbet, skateparken där jag spenderat alldeles för lite tid, telefonförsäljningskontoret där jag spenderat alldeles för mycket tid. Och så vidare. Ansikten och personer fladdrar förbi. Linus, Linda, Tom, Anton, Oskar, Beatrice, Adam, Marcus, Emelie, Sara, Simon, och listan fortsätter. Kollegor, vänner och flickvänner.
Och jag kommer fram till att det inte känns fullt så nostalgiskt som jag var beredd på. Anledningen tror jag är att jag alltid sett Umeå som en mellanperiod i mitt liv. Ett ställe att bo och leva på tills jag skulle börja plugga eller jobba någon annanstans. Och nu pluggar jag i Sundsvall, med något jag verkligen fascineras och engegeras av. Och gör det tillsammans med likasinnade. I sundsvall lever vi bildjournalister och journalister i vår egna lilla bubbla, men det är en bubbla sprängfylld av intressanta människor som alla brinner för vad de gör. Det är där mitt hjärta ligger just nu. Inte i staden nödvändigtvis, men i vad som händer och vad vi skapar.
Och då, då bussen körde in på busstationen, kändes det riktigt bra. Bra att inte längta tillbaka till det som var.

(OBS inget ont om mina vänner i Umeå eller tiden jag spenderat där. Det har varit grymt. Känns bara jävligt bra att ha hittat något för mig, och få dela de upplevelserna med andra av samma skrot och korn)

I walk the river like it's easier than land

Sista kvällen i Sundsvall på några veckor. Helt sjukt att det känns liiite vemodigt att lämna livet här. Har bara varit här i 4 månader, och redan har man börjat fästa sig med så många av människorna här.

Men en paus behövs. Senaste tiden har varit väldigt intensiv. Mycket stress i skola, oregelbundna mat- och sovvanor, en hel del alkohol och diverse intriger har kört slut på mig. Näst intill i alla fall.

Helt sjukt för övrigt vilken påverkan den här terminen har haft på mig. Personligt och fotomässigt. Förutom den här stressdippen jag är nere i just nu så har det bara varit positivt. Jag trivs och utvecklas. Och ännu mer utveckling är att vänta. Våren kommer att bli mäktig. Riktigt mäktig.

Missa inte!!!1

Vår redaktions hemsida ligger uppe nu. Du hittar den här.

I skrivande stund finns bland annat bild på Håkan Juholt och bildspel på Sundsvall Dragons av mig.

you must be using potions, how else could you tie my head to the sky

Idag var första dagen på redaktionsövningen. Alla som går journalist och bildjournalist är indelade i 4 lag, eller "redaktioner" om man så vill, och under veckan så ska vi agera som ett riktigt nyhetsmedie. Det innebär att vi ska producera en egen dagstidning och kontinuerligt publicera nyheter på webben. Vi har journalister, fotografer, bildredaktör, nyhetschef, kommunreporter och redigerare. This is for realz.

Måndag och tisdag är egentligen föreberedelsedagar, och onsdag torsdag går åt till att jobba för högrtryck och göra klart tidningen som går i tryck sent på torsdag kväll. På fredag läser vi varandras tidningar och går igenom vad vi gjort. Och webben ska såklart rulla på under hela veckan.

Den här utbildningen är så jävla rolig. Ena dagen studera medierätt, andra dagen fotografera basket, nästa dag ringa Veronica Maggios turnéledare. Min verklighet.

Vår redaktions hemsida kommer vara igång från och med imorgon förmiddag. Kommer länka till den sen. Under tiden kan man följa arbetet på twitter, under hashtaggen #redöv11

Alla anledningar till att stoppa mobbing

Tell her not to go

Det har varit några riktigt intensiva veckor nu. Jag har varit igång från tidig morgon till sen kväll. Det har redigerats bilder, diskuterats bilder, redigerats tidningssidor, skrivits uppsatser och lästs böcker och sammanfattningar som en annan liten naturare inför dubbeltentan imorn.

För två veckor sedan skrev jag upp en lista på allt som skulle vara gjort fram tills imorn. Jag frågade mig själv "hur fan ska det här gå". Jag fick ett kort och konkret tips av Evelina; "långa dagar och mycket kaffe". Det har varit grundbulten för mig.

Just nu sitter jag vid datorn i mitt rum. Omgiven av odiskade kaffekoppar, tomma energidrycksburkar och damm.

Det känns som en riktig jävla vinst att imorn är det tenta, och jag har hunnit göra allt annat som skulle gjorts under den tiden. Min kropp och min lägenhet har förfallit lite under dessa veckor, förvisso. Oregelbundna mat- och sovvanor, lite(läs: obefintlig) träning och dålig sömn har börjat göra sig påmind. Men jag har gjort det jag ska. Imorn skriver jag tentan, och sen är det klart.

För den här gången i alla fall, nästa vecka börjar nytt, stort, tidskrävande och oerhört slitsamt projekt. Men det tar vi då. Galet vad bra det här känns.

Tell her this