On the fields of Barley

Ungefär en gång i månaden får mamma psykbryt. Genomsnittligt alltså, ibland är det fler gånger, och ibland klarar man sig ett bra tag. Det handlar allt som oftast om städning.
Idag skulle min syster (äntligen) klippa mig, och då hade jag bytt om till träningsshorts för att det inte skulle fastna hår på mjukisbyxorna jag myst i hela dagen, och följdaktligen hade jag bara dumpats på golvet i duschrummet under tiden som jag blev klippt. Det var även under den här tidsrymden som mamma gick ner i duschrummet för att hämta lite tvätt. Hon såg byxorna på golvet, och efter en lång och jobbig dag på jobbet så är bara det anledning nog att gå i taket för henne. När hon sen även upptäckte alla mina träningskläder som jag inte plockat ner sedan i fredags var måttet rågat och när jag kom ner så fick jag allt höra det. Det som egentligen bara var ett par mjukisbyxor på golvet utvecklades väldigt snart till att jag inte skulle kunna klara av att bo ensam för att mamma känner det som att hon är värsta hembiträdet åt mig och syrran, och jag tar alldeles för lite ansvar, ifall tvättmaskinen var full kan jag gott köra igång den!
Vars tvättmaskinen kom in i bilden har jag inte ens en aning om.

Hon fortsatte med att gå på om att dom borde inte behöva säga till mig att göra sånna saker, som att plocka upp efter mig, starta tvättmaskinen, dammtorka mitt rum, städa toan eller impulsstryka en ren tvätt. Hon tog som exempel träningskläderna som legat där torra och klara sedan i lördags utan att jag rört dom. Dumt nog erkände jag att jag inte ens sett dom, fastän dom låg på en stol mitt i duschrummet.
"Men det är ju sånt du måste se!"
"-Jamen nu gör jag ju inte det, så varför kan du inte bara sluta gnälla och säga till när ni vill ha saker gjort istället för att gå runt i en vecka och hoppas att jag ska göra det och slutligen bli arg när jag inte gör det?!"



...tänkte jag.
Gud vet att jag är smart nog att inte säga det.

Nothing to worry about

Den här är bara så weird. Och precis lika häftig.

WALL OF TEXT, men läs, pleaz

Jag slogs just av en tanke, och som om inte en omgjord design och två inlägg skulle vara nog för en blogg på en dag så kommer här ett tredje.

Jag brukar skilja på bloggar och bloggar. Bloggar som skrivs av personer som verkligen har något att uttrycka eller visa upp, som kan skriva eller har vettiga åsikter att förmedla, och bloggar som lika gärna skulle kunna vara någons dagbok där majoriten av inläggen handlar om hur dagen sett ut och vilka fester som PEPPAS FÖR.
Kanske inte helt oväntat föredrar jag den förstnämnda kategorin, och några lysande exempel på sånna är 210grader och thecompletetruth. Det är en sådan blogg jag hela tiden strävar efter att det här ska vara. Varje inlägg behöver inte innehålla en exeptionellt bra bild eller en oerhört intressant text, men jag behöver en anledning för att forsätta. Och min anledning är att jag vill komma med något intresseväckande, åtminstonde ibland. Plus att visa upp bilder då och då.

Det jag då tänkte på var en grej som svepte fram över ganska många "dagboksbloggar" tidigare i år, bloggvärden hade en sorts frågestund där alla som ville fick ställa frågor om vad som helst om bloggaren. Jag har som aldrig tänkt i dom här banorna förut, mest för att jag tänkt att ifall det är något på den här bloggen som är intressant så är det väl bilderna, texten är mest något som man dras med emellan åt (kanske. Jag gillar att skriva av mej, men det kanske inte alltid är lika kul att läsa). Eller att ifall man ska ha en blogg som ska tas som något "seriöst" så borde jag inte ha något sånt. Men jag insåg nyss att jag faktiskt har i alla fall 12 personer som någorlunda regelbundet återkommer hit (källa bloggkoll.com), och jag har rätt mycket mer unika besökare än så per dag. Det här räknar jag inte med att någon kommer göra egentligen, men här kommer chansen/möjligheten då du kan fråga precis vad som helst om mej, och jag kommer garanterat att utifrån bästa förmåga ge ett svar. Så, är det något du vill veta om mej, droppa en kommentar!

Slutligen, när jag ändå är inne på ämnet, vill jag säga stort tack till alla ni som följer den här bloggen. Jag har varit aktiv med den sedan oktober 2007, och snart 1,5 år senare så är fortfarande den bästa biten med att blogga att se att någon kommenterat något jag publicerat. Känslan av att någon sett bilden eller läst texten och velat kommentera det, spelar ingen roll om det står "FYFAN VILKEN JÄVLA SKITBILD" eller "DET HÄR VAR DET BÄSTA JAG NÅGONSIN SETT<3", är riktigt awesome. Tack för mej.

My head's like a kite

Har suttit och gjort om den så kallade designen på den här bloggen, och jag måste säga att jag inte är helt nöjd. Kanske mest en vanesak, att jag är så van den förra att allt annat känns fel. Men jag kände att det behövdes en liten makeover. Så, ifall du gillar den, kul! Om inte, så görs den nog om snart nog ändå. Whatever lixom.

By the way så är The Shins fruktansvärt bra. Bara ett tips.

På promenad genom stan

Damn vad soft livet kan vara ibland, bara för att man hade feber då man vaknade. Jag ser det nästan som.. jagvet inte, ett lyckokast? Känns som ett bra ord, men samtidigt fel, eftersom jag inte försökte kasta någonstans? Jag bara mådde rätt dåligt. I alla fall så ringde jag skola24 och sjukanmälde mej, och låg sedan och dåsade i sängen någon timme. Läste lite ur Flickan som lekte med elden. Började må lite bättre så jag gjorde mej lite frukost, fil och flingor med russin och päron, grymma grejer. Efter ett tag kände jag att "fan, en promenad skulle ändå vara sweet". Så jag tog på mej mina nya brillz that killz och drog en vända förbi Tempo här i skelleftehamn. Glasögonen har inte helt svarta glas, dom är som lite brungula, så jag såg hela världen som genom ett svagt sepiafilter i photoshop. Vädret var underbart, - 1 och sol. För varmt för täckjacka, för kallt att vara utan.

Då jag gick på den där knappt 25 minuter långa promenaden hann jag slås av att jag hade trivts bättre för 60 år sedan. Ifall jag hade varit ung på 40 eller 50-talet hade allting varit så annorlunda. Vi hade inte varit teknikberoende, eller suttit inne framför dator eller TV hela tiden. När jag är ute nuförtiden är det alltid öde på gatorna, och tittar man in genom husfönstren så ser man alltid minst en TV på hushåll som är påslagen. Det känns bara, tråkigt.
Jag är ju en del av det hela själv, det är jag verkligen. Men jag tycker inte om det. Och därför, ska jag nu ge ett lite sent nyårslöfte: Från och med nu så ska jag göra mitt bästa för att spendera mindre tid vid datorn. Det gäller sådan tid som jag bara sitter där utan att göra något speciellt, alltså är jag ursäktad för den tid jag redigerar bilder, bloggar eller spelar gitarr. Eller gör skolarbete.
Eller spelar CS.
Fan.
Aja, mindre tid vid datorn i alla fall, go Jonatan!

You can call me Al

A comet appears

Jag behöver större upplösning på bloggen, badly. Tills det är fixat, och det kan ta ett bra tag, fortsätt gärna att förstora upp bilder som den här, som blir mycket koolare i full storlek.

Hon sa det så bra, jag bara håller med

"Efter en helt underbar helg med klassen i Stockholm är jag nu tillbaka till verkligheten. Trött , förkyld och sliten som ett as. Men helgens bravader var helt klart värt mödan. Vi har sett hockey, druckit gott, lekt lekar, irrat på stan, myst, pratat in på småtimmarna, hängt med urhärliga människor med gitarrer och sångröster som fick mig att le, pratat med främlingar, gått vilse, skrattat, ramlat och mått sjujäkla bra.

Kan hända att några bilder ramlar in här sedan..."

- Linnéa Fagertun, http://sillycrime.blogg.se (även om vi inte gjorde riktigt samma saker, men du fattar huvudpoängen)

Som en varg i ett laglöst land

Nu blev det dags att se ett avsnitt NileCity 105,6. Dagens sista insats innan sängen, sen sova några timmar och sedan UPPSTIGNING I ETERN. 04.25 för att vara ganska precis. Fifan.

Nu har jag suttit still i 5 minuter och bara funderat på vad nästa mening ska vara. Jag ger upp. Godnatt.

Hur sekunder kunde bli en evighet

SET SAIL FOR TEH_CAPITAL AND THE RIKSDAGEN

Måste först bara få inflika att mina bildredigeringsskills har ökat markant den senaste tiden, 2 strålande bilder inom loppet av ett dygn! Jag är on fire, so to speak.

Men ja, som bild och tillhörande text antyder så ska jag till Stockholm. Te3b ska tillsammans med Te3c på ungdomens riksdag, and yours truly är klassrepresentant tillsammans med Ola och ska avnjuta en heldag i sällskap med allehanda politiker. Torsdag och fredag kommer att gå åt till att göra "skoljobbet", sen stannar vi kvar i hufvudstaden till på söndagen och gör vad man än gör där. Jag har inte riktigt bestämt mej hur mina dagar ser ut än. Jag är dock väldigt säker på att det kommer bli fruktansvärt kul.

Men inget gott som inte för något ont med sig, och vice versa. Kommer sakna Signe som ett djur. Går planen i lås hinner jag träffa henne imornkväll, annars blir det inte av förän jag är hemkommen igen. Jag hoppas verkligen på planen.

Speciella hälsningar till Te3d! Kommer att tänka på er mycket och ofta.

(Åh, och min beställning från Ginza kom idag, en Nordmanskiva och en NileCityfilm rikare! Score!)

25kr50öre

Så mycket sätter jag på att lokaltidningen Norrans framsida kommer se ut något såhär imorgon



copyright jontest osv, egenhändigt gjord i PAINT, dedu

Vad har vi kvar om vi glömmer det vi vet

Det här är extreemt bra skit, jäklar vad känsla det är i den här musiken!

Ögonen har vattnets färg, och melodin har drömmens

Sitter och lyssnar på Nordman just nu, låtar från den riktigt första skivan med Vandraren och gänget. Det är ju grymt! Så grymt att jag gick in på Ginza och köpte hans andra skiva (som jag for the record har haft förut, men sålde för en 10a på ett loppis för några år sen....idioti), sen impulsköpte jag NileCity också. Det här kan bara bli bra.

Signe, underbara människa

Oh I wanna talk to you

You can take a picture of something you see

You could climb a ladder up to the sun

When you're clouding up my mind

Pojkar gör saker tillsammans

Håller på att kolla igenom bilder från sportlovet, här från bastukvällen hos Olov. Mer kommer strax.

Färdigtjollrat

Precis som Ludvig försöker förmedla, så är sommaren ruskigt bra

och kan inte komma snart nog

ÄNTLIGEN är den här skitveckan över, känns som att jag inte gjort annat än att tänka på historiauppsatsen som jag och Omm3 lämnade in i morse. Lättnadens suck ljuder ännu över bergstopparna i Dalarna. Så, kvällen avnjöts i södra bergsbyn hos Snigne, the most awesome night this week has ever seen! Såg 2 minuter av Saw II innan vi båda var överens om att den var lite för scary, och bytte till Jurassic Park istället. Hon är allt bra den där tjejen.

Jag vill ha din ryggrad här

Ifall du undrar, ja, det var jag som gick igenom skelleftehamn och fångade snöflingor med tungan och sjöng halvhögt för mig själv ikväll klockan 7.
Det känns lite surt att inse att jag hade kunnat göra det, eller fota dagens häftigaste bild nere vid Guldvallen istället för att sitta här, låst vid datorn i full färd med att skriva mitt historiaarbete. Nu ska jag tametusan se till att göra det klart. Fifan.

The only living boy in New York

Puss <3

I don't mean to be a bother, but have you seen this girl?

Jag har en bubbla i magen, kittlande och ihålig.
Den började som en liten kolsyrebubbla som låg där och pyrde då och då, som för att göra sig påmind.
Nu växer den, fyller ut hela magen och stora delar av bröstkorgen, och nu är det omöjligt att inte längre känna av den.

Nothing like acoustic

Videoinlägg på bloggar är tråkigt, jag vet. Och det här är alltså min 3e video på de senaste 5 inläggen. Men då klockan är halv 2 på natten och jag fylls av en nästan barnslig motvillighet för att lägga mej finns det inget bättre, än just det här.

Now it's raining more than ever

Den är asbra? Sovdags, peace

You'll remember me when the west wind moves

Dagens kommentar står min egen syster PajoP för.
"Jag brukar kunna framkalla tårar då jag tänker på kor"


What a relief att ha en såndär i familjen, då kan man framstå som riktigt smartt ibland!

Det var evigheter sen något brann, i alla fall nära mej

Aldrig har det varit så mycket sommar mitt i vintern.
I alla fall nära mej (för att citera Lars för andra gången i det här inlägget)

L'acoustica

Tommy Emmanuel - Angelina

funkar i alla väder

If you love me, won't you let me go

I'm in it.
Jag har huset för mej själv, alla har dragit. Jag visar INGEN hänsyn.
Musiken spelar högt, och ackorden som jag matar ut från gitarren spelar högre.
Jag läser gamla blogginlägg och lyssnar på musik från emotionella perioder.
I'm in it.

We are broken (2)

Born for this