Igår återberättade jag kort om min dag i parkeringshus, på berg osv. Så här såg det ut i tidningen i dag.

Jag har till och med börjat få en egen liten bildbyline i tidningen nu. Känns bra!

en onsdag

Godafton.

Jag hade tänkt prova mig på ett "det här gjorde jag idag"-inlägg. Men jag ska linda in det i en liten förklaring till varför jag gillar det här med journalistiken.  Jag hoppas att det är en godtagbar ursäkt. Det är alltså inte bara "det här gjorde jag, slut, hejdå", som jag annars vet att jag och många andra med mig stör sig väldigt mycket på. Om ursäkten inte håller så behöver du trots allt inte läsa.

I alla fall.
I dag har jag jobbat extra på Sundsvalls Tidning (ST). Det är något jag haft turen att få göra lite då och då och alltmer ofta de senaste veckorna. Dagens uppdrag bestod av följande:

• Porträtt på en spelare i allsvenska fotbollslaget GIF Sundsvall + sportbilder från deras träning. Inför deras match mot Malmö FF imorgonkväll.
• Mörka och dystra bilder från ett parkeringshus. Ska användas för att bildsätta en artikel som följer upp en våldsattack av en psykiskt sjuk man som hände tidigare i vår.
• Bilder + kort text från en musikal. Musikalen hette Regnbågen, och den framfördes på en gräskulle vid ett skogsbryn av en hel låg- och mellanstadieskola. Übergulligt.
• Sportbilder från prova-på downhillcykling i en slalombacke i Timrå.

På samma arbetsdag har jag alltså hängt i ett garage, på en fotbollsarena, på en skola och ute i skogen på ett berg. 

Det jag vill komma fram till här är att jag tycker det här yrket är helt fantastiskt. Man får träffa så mycket folk och se så mycket av vad som händer. Och på morgonen då man går till jobbet så vet man oftast inte vad som kommer hända den dagen. 

Jag tycker det är helt fantastiskt. 

Extra kul idag då jag varit ute i solen på 3 av 4 jobb. Kommer få en fin bondebränna innan det ens är säsong.

Just nu är jag dock HELT slut. De 8 timmarna jag skulle jobba råkade bli 12. Så, eftersom jag har den stora glädjen att få jobba imorgon också så ska jag ta och lägga mig nu. Om jag kommer ihåg det kan jag slänga upp lite utklipp från morgondagens tidning och visa resultatet av dagen. Hejs.

Hallå igen

Hej hej.

Det är fredag, klockan är lite över halv sex, jag har just kommit hem från skolan och äter en smörgås i medan jag tinar lite lax som ska bli kvällens middag. För första gången på väldigt länge så har jag ABSOLUT ingenting inplanerat med någon annan än mig själv i kväll, så kallat quality time med mig själv. Och då tänkte jag, vad fan ska jag göra av all den här tiden då, och började nästan planera hela kvällen bara för att jag skulle hinna njuta så mycket som möjligt av den.
Planeringen stoppades av två anledning.
1) Jag tror inte att det är tänkt att man ska planera sin lugna hemmakväll alltför mycket, jag tror det tar lite udden av allt som en lugn hemmakväll står för.
2) Jag har massvis med saker som måste göras ändå, så det där med att bara slänga upp fötterna på den hypotetiska fotpallen jag inte äger är bara att glömma.

Men en av de saker jag faktiskt tänkte att jag skulle göra är det jag gör just just nu - blogga. Jag minns inte ens senast jag skrev något på den här bloggen. Det är lite tråkigt tycker jag, för för det första så är det faktiskt kul att skriva, och för det andra så är det FANTASTISKT roligt att kunna gå tillbaka i det här som kan liknas med en elektronisk dagbok och se hur tiderna förändras och påminnas om vad man gjorde då och då.
Nu har jag ju knappt skrivit någonting alls sedan jag började plugga bildjournalistik i höstas, och jag har inte fört irl-dagbok heller, så det här första året i Sundsvall med största sannolikhet vara ett svart hål av glömska om en sisådär 25-30 år.
Nu kanske det inte är enbart bra att den här bloggen tillåts leva kvar EGENTLIGEN. Det finns mycket material långt långt långt bak i arkiven som jag inte riktigt kan stå för längre, men jag skyller det på vem jag var och i vilken situation jag var då - en gymnasial, hormonstinn tonåring som försökte förstå sig på världen. Sånt är livet. Men bland all den där sörjan av emotionellt dravvel så finns det faktiskt en del guldkorn. Jag var både dummare och klokare då än nu.

Det kanske är dags för mig att ta ett steg tillbaka till den här bloggen. Det senaste året har det varit så extremt mycket som bankats in i mitt huvud, om foto och journalistik främst. Fotobloggen har florerat och jag har, om jag så ödmjukt får säga det själv, blivit jävligt mycket vassare på att fotografera. Det har varit väldigt mycket av nya saker, utmanande saker, ROLIGA saker och jobbiga saker senaste året, och jag känner att jag till slut har börjat greppa vad det är som det hela handlar om. För ett år sen var jag bara en kille med en kamera som hade en fotoblogg och tyckte det var kul att ta bilder. Jag kan säga ärligt nu att jag hade inte en susning om vad jag gav mig in på när jag började plugga bildjournalistik, jag hade ju inte varit insatt i varken journalistik eller fotografi förut, förutom mitt eget då.
Men fotobloggandet har tappat lite av sin charm för mig. Bilder är bland det bästa jag vet och jag älskar att visa  människor och händelser i bild, men på något sätt känns det som att jag tappat min egen röst lite. Att visa är inte samma sak som att säga. Det här sagt så ska du som läser veta att jag inte försöker lägga någon värdering i om en fotografs uppgift är mindre viktig än en skrivande reporters och ge mig in i någon sån debatt, jag pratar bara om mitt eget bloggande här. Jag ska jobba lite mer med båda i framtiden, jag tror det kommer vara roligare på alla sätt och vis.

Nu ska jag återgå till matlagningen och kvällen, det får räcka för den här gången. Peace.

All that noice and all that sound

Har haft ett alldeles förträffligt nyårsfirande. Inget märkvärdigt, men inte omärkvärdigt heller. Vi var några grabbar som lagade mat hemma hos Joar. Hemma i skelleftehamn. Åt en massa. Spelade lite spel. Traditionellt sällskapsspel och tv-spel. Åt lite mer, och drack än mer än så. Gick sen till en större fest och avrundade sen kvällen med en präktig efterfest med whiskey och trubadur och allt som ingår.

Nu sitter jag hemma på sängen. Tommy sover utanför mitt rum, han snarkar. Imorn ska jag vinka av honom då han drar till flyget, äta präktig bakismat och gå igenom massvis med bilder. Tänkte välja ut de bästa bilderna från 2011 och dra ett fett inlägg på fotobloggen. Se fram emot det.

Gott nytt.

Goldheart Assembly – Last Decade

Natten före dopparedagen

Det där med jul ändrades för mig under tiden jag var i Kina. Hela grejen att man ser fram emot jul mest på grund av julklappar. Den försvann då.

Det året var första gången som jag flyttade hemifrån, och då flyttade jag verkligen hemifrån. Från att ha bott hemma hos mamma och pappa i 19 års tid så hade jag helt plötsligt bott helt själv i ett annat land på andra sidan jorden i tre månader. Tre månader då jag bara träffade en person från mitt "gamla liv". Då när jag kom hem så var jag bara så himla glad att få se alla igen. Jag hade nästan glömt bort att julklappar skulle delas ut, att jag skulle få någonting. Det känns smörigt att säga, men den riktiga julklappen för mig var att få vara med familjen.

Och så har det fortsatt. Nu, två år senare, så är jag återigen sjukt nöjd med att komma hem. Jag värdesätter tiden då släkten är samlad på ett helt annat sätt än tidigare. Jag vill ta vara på varje gång, för det kommer inte alltid vara så här. Jag är privilegierad med att ha samtliga mor- och farföräldrar vid liv. Inte pessimistiskt, men realistiskt, sett; det kommer inte alltid vara så här.

Så mitt julråd är följande: Håll hårt i de du har nära. Förälder, pojkvän eller en kompis från jobbet/skolan, det spelar ingen roll. Ingen vet hur morgondagen ser ut.

Det finns för många sånger om det för att någon någonstans ska ha undgått att märka det, love is all. All we need is love osv.

God jul.

Anti-sentimiitalism

Sitter just nu på bussen mellan Umeå och Skellefteå. Som så många gånger förr.
Jag har hälsat på hos folket på geografigränd på vägen hem från Sundsvall. Sov på en soffa i rummet jag tidigare hade min säng. Det kändes en hel del som att komma hem. Extra fint av Evelina också att faktiskt säga "Välkommen hem, Jonatan".

Då bussen körde in i Umeå igår försökte jag anstränga mig för att känna efter; känna om det kändes någonting. Bussen körde förbi Teg där jag bott, E4abron jag gått över en miljon gånger på vägen till jobbet, skateparken där jag spenderat alldeles för lite tid, telefonförsäljningskontoret där jag spenderat alldeles för mycket tid. Och så vidare. Ansikten och personer fladdrar förbi. Linus, Linda, Tom, Anton, Oskar, Beatrice, Adam, Marcus, Emelie, Sara, Simon, och listan fortsätter. Kollegor, vänner och flickvänner.
Och jag kommer fram till att det inte känns fullt så nostalgiskt som jag var beredd på. Anledningen tror jag är att jag alltid sett Umeå som en mellanperiod i mitt liv. Ett ställe att bo och leva på tills jag skulle börja plugga eller jobba någon annanstans. Och nu pluggar jag i Sundsvall, med något jag verkligen fascineras och engegeras av. Och gör det tillsammans med likasinnade. I sundsvall lever vi bildjournalister och journalister i vår egna lilla bubbla, men det är en bubbla sprängfylld av intressanta människor som alla brinner för vad de gör. Det är där mitt hjärta ligger just nu. Inte i staden nödvändigtvis, men i vad som händer och vad vi skapar.
Och då, då bussen körde in på busstationen, kändes det riktigt bra. Bra att inte längta tillbaka till det som var.

(OBS inget ont om mina vänner i Umeå eller tiden jag spenderat där. Det har varit grymt. Känns bara jävligt bra att ha hittat något för mig, och få dela de upplevelserna med andra av samma skrot och korn)

I walk the river like it's easier than land

Sista kvällen i Sundsvall på några veckor. Helt sjukt att det känns liiite vemodigt att lämna livet här. Har bara varit här i 4 månader, och redan har man börjat fästa sig med så många av människorna här.

Men en paus behövs. Senaste tiden har varit väldigt intensiv. Mycket stress i skola, oregelbundna mat- och sovvanor, en hel del alkohol och diverse intriger har kört slut på mig. Näst intill i alla fall.

Helt sjukt för övrigt vilken påverkan den här terminen har haft på mig. Personligt och fotomässigt. Förutom den här stressdippen jag är nere i just nu så har det bara varit positivt. Jag trivs och utvecklas. Och ännu mer utveckling är att vänta. Våren kommer att bli mäktig. Riktigt mäktig.

Missa inte!!!1

Vår redaktions hemsida ligger uppe nu. Du hittar den här.

I skrivande stund finns bland annat bild på Håkan Juholt och bildspel på Sundsvall Dragons av mig.

you must be using potions, how else could you tie my head to the sky

Idag var första dagen på redaktionsövningen. Alla som går journalist och bildjournalist är indelade i 4 lag, eller "redaktioner" om man så vill, och under veckan så ska vi agera som ett riktigt nyhetsmedie. Det innebär att vi ska producera en egen dagstidning och kontinuerligt publicera nyheter på webben. Vi har journalister, fotografer, bildredaktör, nyhetschef, kommunreporter och redigerare. This is for realz.

Måndag och tisdag är egentligen föreberedelsedagar, och onsdag torsdag går åt till att jobba för högrtryck och göra klart tidningen som går i tryck sent på torsdag kväll. På fredag läser vi varandras tidningar och går igenom vad vi gjort. Och webben ska såklart rulla på under hela veckan.

Den här utbildningen är så jävla rolig. Ena dagen studera medierätt, andra dagen fotografera basket, nästa dag ringa Veronica Maggios turnéledare. Min verklighet.

Vår redaktions hemsida kommer vara igång från och med imorgon förmiddag. Kommer länka till den sen. Under tiden kan man följa arbetet på twitter, under hashtaggen #redöv11

Alla anledningar till att stoppa mobbing