I got this energy beneath my feet

Cha cha bloggen.

Jag såg att jag haft hela 6 besökare, eller sidvisningar, några dagar innan julafton. Med tanke på att jag inte uppdaterat någonting sedan 12 september så blev jag väldigt överraskad. Jag har på sätt och vis glömt bort den här bloggen, så att det faktiskt är någon annan som klickar in sig då och då är imponerande.

Eller "glömt bort den här bloggen" är väl inte helt rätt. Jag har närmast bannlyst mig själv från att skriva här. Nuförtiden så kryper sig endast skrivlusten på när jag känner mig lite nere, melankolisk eller då det är något speciellt jag funderar på. Att skriva av mig är en bra terapi. Få ut vad det är som gnager. Ibland vet man inte ens vad det där gnagande är förrän man börjar skriva. En mening leder till den andra, och helt plötsligt har man beskrivit för sig själv vad det är man går och ältar på. Praktiskt.
Och väldigt länge har jag använt det här forumet för just nu, tömma ur mig på vardagsfilosofiskt dravel. De tidigaste inläggen här, som är ända från början av gymnasietiden, är direkt pinsamma att läsa. Då fanns det ingen hejd på smörjan om man så säg. Men jag vill inte göra det längre. Jag är plågsamt medveten om att jag är en del av generationen som växt upp med internet och är van dela med sig av allt som händer. Skriva om djupt personliga saker som man knappt vågar prata om öga mot öga med sina kompisar. Men med en dataskärm och ett tangentbord som sköld kan man plötsligt öppna upp sig och blotta väldigt personliga detaljer.

Hur gjorde man förut? Inte gick man runt på stan och delade ut egentryckta tidningar där man lämnade ut sig själv och sitt psykiska välmående för andra att läsa varje gång man kände sig tyngd av något. Ett överdrivet exempel, men det är lite så verkligheten ser ut idag. Och jag vill inte fortsätta på det sättet längre. Jag vill ta itu med saker som ältar mig utan att samtidigt berätta om det för alla andra samtidigt som jag försöker komma på det.

Det är ingen ordning på det här, det vet jag. I vartannat inlägg säger jag "jag måste blogga mer!!!!" och i nästa så är det motsatsen. Men det speglar även mig just nu. Känns inte som att det är någon riktig ordning. Ska jobba på det.
På återseende.