Känner någonstans i magen att jag vill skriva något, något vill ut. Men jag har absolut ingen aning vad det är för något. Det är bara någon sorts befrielse att se meningarna växa sig längre, bokstav för bokstav. Med vetskapen om att dom snart kommer finnas där så att andra kan läsa det, utan att jag för den skulle trycker upp det i folks ansikten.
Jag känner också att den tiden snart är förbi. Då man bara kan droppa några obetydliga och kanske även svårtydliga blogginlägg. Jag går just nu en yrkesförberedande utbildning. Snart är det dags för praktik, sommarjobb och vikariat i en bransch där konkurrensen är stenhård. Det kommer gå betydligt bättre för mig om man slipper hitta väldigt personliga saker från 2008 då man googlar mitt namn.
--------
Klart. Dags att sätta fart med tidningslayouterna.
1 kommentar:
"Det är bara någon sorts befrielse att se meningarna växa sig längre, bokstav för bokstav."
du beskriver exakt hur jag känner, tack.
Skicka en kommentar