"Det här är svårare än vad det ser ut" - Jonatan Stålhös

Den här helgen har gått i skatens tecken. Det hela började i fredags. Jag följde med Linus och Ludvig och plåtade lite då dom hängde i parken. Det såg som kul ut. På lördagen hängde jag med samma gäng och såg Betongcupen i parken. Fem oerhört härliga timmar i strålande sol med en massa skate på proffsnivå. Det som ännu roligare ut. Så pass roligt att jag tänkte "varför gör inte jag det här?". Eftersom jag inte hade något bra svar på frågan så lånade jag Linus bräda senare på kvällen och tänkte dra en liten sväng runt kvarteret och känna mig för lite. Den lilla svängen blev två timmar lång. På lördagen drog jag och Linus en repa till en ramp vid Dragonskolan. Samma sak hände idag.

Som om det inte räckte med att ha ökat min skatetid per dag med flera tusen procent så har jag även spenderat en hel del datortid med att youtuba "Basic skateboarding tips" och "Skateboarding for beginners". Så, nu står även en skateboard på inköpslistan. Det puttar fram kamerainköpet lite extra, men vafan.

Det är fruktansvärt kul. Och svårt nanting. Jag kom att tänka på hur sällan det är man gör helt nya saker nuförtiden. De flesta intressen och hobbys har man haft sedan länge, och det är som inom en viss ...bekvämlighetszon, om man kan uttrycka det så. Det var länge sedan jag känt att jag tagit mig för något jag verkligen kommer att måste nöta om och om och om igen innan det sitter. Och det känns bra. Riktigt bra.