Jag har en vän i Japan som heter Daisuke Iori. Jag, Samuel och Amanda lärde känna honom under en intensiv reseperiod i Kina, och nu till sommaren kommer han faktiskt på besök här i Sverige. Jag kan inte undgå att känna mig lite oroad för hans skull på grund av jordbävningen, tsunamin och nu senast härdsmältan i kärnkraftverket i Japan. Jag har skickat två mail på facebook som fortfarande är obesvarade. Jag förstår att vid en situation som den här kanske man inte riktigt prioriterar att sitta vid datorn, men jag skulle bli så betryggad om han bara kunde höra av sig.
När jag tidigare idag gick på promenad försökte jag föreställa mig hur det här skulle påverka oss om det hände i Sverige. Vi är ju så oförskämt förskonade när det gäller katastrofer, krig, våldsamma demonstrationer och allt vad mera händer runt om i världen. Vi behöver aldrig ta itu med extrema situationer eller kämpa för vår överlevnad.
Jag tror inte vi riktigt kan förstå hur det är att leva i otrygghet. På något sätt kan jag inte undgå att tänka att vi har glömt lite hur det är att leva egentligen. Det är nästan så att jag vill att något ska hända, bara för att bevisa för alla shoppingfantaster och andra materialister hur liten roll en ny väska egentligen spelar in i den större bilden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar