The Avalance

Har haft ett par dagar här då allting på något sätt börjat stämma igen. Alla bitar av universumpusslet har som börjat lägga sig själva, dom där kantbitarna som var så förbaskat svåra att hitta för ett tag sen. När man tar i itu med dom andra bitarna så kommer dom fram av sig själva till slut, och då är dom väldigt lätta att få på plats igen.

Näe, vet som inte vad det är. En känsla jag försökt sätta ord på i mitt huvud i drygt 20 minuter nu. Som en blandning av minnesbilder från då jag var liten, fantasibilder från då jag var liten/yngre och föreställde mig min framtid och en insikt om hur livet ser ut egentligen och hur det förmodligen kommer att se ut i framtiden. Jag hade föreställt mig det bra mer spektakulärt. Läste förmodligen lite för mycket böcker när jag var yngre, och föreställde mig att mitt eget liv skulle bli lika episkt.
Känns som att det skulle kunna vara en känsla av bli besegrad, på något sätt, att inse att "ja, ditt liv kommer nog inte bli mycket mer annorlunda än någon annans". Känns som att man skulle kunna ta det ganska hårt.
Istället känns det typ, skönt? Eller, jag accepterar det i alla fall. Det känns okej. Jag är mer tacksam för böckerna jag läser nu i alla fall, där jag fortfarande kan ta del av livsöden bra mer intressanta än mitt eget.

Medan jag satt och funderade på det här så ville jag lyssna på någon musik som passade sinnesstämningen. Något i stil med The Shins eller Sufjan Stevens (inte för att deras musik är särskilt lik varandra, men för att dom ger mig samma känsla). Men det funkade inte. Var som mer ute efter något jag aldrig hört förut, men något jag ändå visste vad det var. Hittade på en låt som jag spelade på gitarren istället, funkade lika bra, om inte bättre.

Fytusan vad konstig jag känner mig när jag läser det här. Så himla wannabe-djup. Tröstar mig med att jag historiskt sett brukar ha sånna här perioder av onödigt filosoferande och slutsatser om livet som egentligen makes no sense whatsoever med något års mellanrum. Och att tiden som följer den där låtsasdjupa perioden oftast brukar vara hur bra som helst.
Går mot ljusare och mindre konstiga tider alltså.
Gillar livet. Och Sufjan Stevens.