Save the night time for your weeping

Just hemkommen från en återträff med åtminstonde halva klassen, 9 månader senare.
Jag har hållit mina löften och skickat fyllesms, jag har druckit vin....jag vet inte mer vilka mer löften jag hade. Just nu är Coldplay i alla fall så bra som dom bara kan vara; det rycker i hela kroppen när jag hör dom och jag vill bara tillbak tillbak tillbak till 22 augusti 2009, då hela världen inte spelade den minsta roll, då allt som verkligen betydde något och som hördes och som nästan kändes var det där bandet som skapar magin som sätter spets på min vardag.
Det bästa vore i alla fall om Sara vore här just nu. Inte för att jag har något viktigt jag absolut måste säga till just henne, utan för att min tillvaro är bara bättre då hon är där. Det är väl så det ska vara?

Ska lyssna någon till låt med Chris& The boys nu, musik är ju trots allt som bäst när man är lite i gasen.
Cemeteries of London. Har du inte hört den låten, lyssna på den nu.