Hemma igen och återförenad med blogspot, känns skönt. Jag behöver ett forum, ett rum att andas i, ett brevinkast att viska hemligheter i. Sånna hemligheter som gör att jag nästan spricker, för att jag vill bara skrika dom åt hela världen. Världen som är så annorlunda på den här sidan, så fruktansvärt annorlunda. Men samtidigt precis likadan.
Men det kan jag ju inte. Grejen med hemligheter är väl att vara tyst om dom.
Vet inte riktigt vad jag ska göra åt bloggandet. Tydligen behövs det på något sätt, vetskapen om att någon ser de där orden som man vill berätta men som ingen frågar om. Vad nu det ska ge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar