And every moment was so precious

Bara titta på det där, TITTA, och inse känslan då man stått och köat, väntat, väntat och väntat i timmar och sett fram emot det i månader. Då duken föll ner för scenen, lystes upp bakifrån, Life in technicolor pumpades ut och bandets jätteskuggor gick ut på scen trodde jag att jag skulle svimma. Nästan. Jag höll på att skrika rätt ut i alla fall, det är sanning.
(jag vet att det videon inte är från Stockholmspelningen, men samma band, samma utseende på scenen och samma musik och samma samma samma)