Radion spelar I'm dreaming of a white christmas och jag tittar ut genom fönstret. Jag ser mej. Och bortom mej, en snövit gata som färgas gul i gatulampornas sken. Husen på gatan liksom växer fram ur mörkret, man ser inte vart de börjar, de bara finns där. Runtom, snöklädda träd och stjärnbeströdd himmel.
Julen har alltid varit en tid på året med mycket mystik och spänning. Tomten stod för det lite mystiska, han var ju övernaturlig. Inte en superhjälte och inte något religiöst, utan ett greppbart sagoväsen som bodde i skogen ( ja, min tomte bor i skogen. tänk målningar av John Bauer) som dök upp en viss tid på året, varje år, och delade ut presenter och känslan av att man själv faktiskt var med i sagan för en gångs skull, det övernaturliga i det naturliga. Historier och berättelser om magi och snudd på övernaturliga äventyr i närheten till våran vanliga värld har alltid haft en speciell plats i hjärtat hos mig. Harry Potter, Narnia, Glaspärleresan och liknande. Vanliga personer som får ta del av den där andra världen. Och sedan jag var riktigt liten har det funnits en önskan om att även jag skulle få göra det en dag. Jag är lite mognare nu och har börjat inse att det mest troligen inte kommer att hända. Jag säger "mest troligen" för att den dag jag helt uteslutar att det kan finnas något mer i den här världen än vad vi vet om, är den dag den här världen .. tja, dör lite. I mina ögon.
Men en grej som julen på senare år har börjat medföra är inspiration och kreativitet. Snö och vintermörker är min musa, typ. Ord, meningar, personer och platser som skulle kunna bli noveller, romaner, dikter och låttexter hoppar runt i huvudet hela tiden. Den här årstiden skulle kunna vara den tid jag får chansen att bidra med ett eget äventyr.
tisdag 16 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar