Vilsen som en flykting i sitt barndomsland

-att flyga-

Jag kännde/känner mej otroligt slut efter den här veckan, och jag vet att tidigare var jag sugen på en klassfest, men när dagen D kom så pallade jag helt enkelt inte. Så, istället för att partaja (?) med klassen så drog jag en långtur med longboarden, utrustad med kamera, mobil, ett glatt humör och lite för kalla kläder efter väder. Köpte lite godis innan jag styrde kosan hemmåt och har nu avnjutit två scrubsavsnitt och en hel del Coldplay.

Jag har också upptäckt att jag har lite av något som bäst beskrivs som "hallelujah-moment" varje gång jag är ute i Skelleftehamn. När jag var yngre var jag ju ute och drällde 24/7, but the times are a-changing, och nu när jag väl är ute blir jag så överraskad varje gång. Hela tiden blinkar flashbacks i stil med "här var jag med honom/henne" och"damn, här var det längesen jag var!" förbi. Jag borde ta mej ut mer. Eller rättare sagt, mina vänner borde börja hänga i Skelleftehamn lite oftare, så att jag tar mej ut annat än då jag cyklar till träningar. Mitt mål nu är att lekparken återigen ska bli mitt plejs, synd bara att jag kommer på det då vintern just kört in bilen på uppfarten och väntas knacka på dörren när som helst. Anyway.