A hard rain's a-gonna fall

Ikväll såg jag filmen En geishas memoarer. Ruskigt bra film.
Inte en feelgoodfilm.
Men ibland är det något annat man behöver, lite sorg, vemod och en portion hopp, för att skaka om synen på livet lite och se saker för vad de är.

I mitt fall så har jag funderat på seder och kulturer. Dagens generation i Sverige är nog den sista som får se något av det riktiga landet. Då menar jag inte IKEA, knäckebröd, eller något annat numera nationellt-internationellt påfund som vi har. Jag menar gamla seder och vanor. Bondskan till exempel. Mormor och morfar pratar och förstår skelleftebondskan. Jag förstår delvis, men när någon pratar det fullt ut hänger jag inte riktigt med. Religionen är också utdöende i Sverige. För inte ens 100 år sedan reste man långa vägar för att inställa sig i kyrkan på söndagarna, för att man var troende och för att det var så man gjorde. Idag är jag i kyrkan på dop, bröllop, begravningar och skolavslutningar. Kanske 5 gånger per år. Andra traditioner; folkdräkter vid midsommar och annat, jag har aldrig ens haft på mig en folkdräkt. Vad kommer vi i framtiden att ha som definerar oss som "svenska"?

En geishas memoarer utspelar sig i Japan under första perioden av 1900-talet.
Japan, ett land starkt påverkat av kultur och tradition. Kvinnorna var underlägsna, männen var stenhårda, stolthet och ära tillsammans med heder stod högt i kurs. Under den här tidsperioden ser man västvärldens influenser på Japan. Männen går runt i trenchcoats och hatt, och bilar snirklar sig sakta fram på de stenbelagda gatorna och bidrar till vad som ser ut som en krock mellan kultur och tid.
Efter andra världskriget stationeras amerikanska soldater i sitt nya allierade land, och det är nu som väst på riktigt börjar injiceras i Japans vener. Whiskey, rock och en helt ny musikkultur drar in i landet, och de gamla konsterna, som geishorna, blir väldigt snabbt kult istället för kultur.

Kan vi kombinera enighet och internationellitet med nationell integritet?

I många gamla vanor diskrimineras många klasser, ofta kvinnor. Geishorna ställs upp för att underhålla sina publik, men de får inte mycket till eget liv. Sumobrottare tränar dagligen från att de är 7 år, bor tillsammans, äter tillsammans och dör i förtid på grund av sin övervikt och har säkerligen inte mycket tid över att ta det lugnt och njuta av det fina i världen.
Många kulturer är inte bra kulturer, men de bidrar till hur man ser på landet, hur det är att bo i landet. Och alltför ofta har vi oss i väst, som någon gång för länge sen då man försökte "civilisera" världen, som den drivande kraft som påbörjade urvattningen av landet. Vi for till Afrika, tog negrer och sålde dom som slavar. Vi skickade kristna missionärer som talade om att de gudar och religiösa seder de hängett sig åt i flera generationer var bullshit och konverterade dem till kristendomen. Som exempel.
Ju mindre världen blir, desto mer internationell blir den. Vi är mer jämlikar nu än förut.
Män & kvinnor, vita & svarta, amerikan & asiater. Det spelar inte så stor roll som det brukade göra. Det är väl bra att seder som gör vissa människgrupper mindre värda försvinner alltmer, men
jag ser inte fram emot den dag då hela världen är av samma internationella modell.