Du & Jag Döden

tankar som snurrar,snurrar

Den senaste tiden har jag varit hemsökt av en skev verklighetsuppfattning. Jag har ett problem med alla jävla människor. Jag har svårt att förstå, att ni alla finns.
Eller, jag har inga problem med att förstå att ni finns, det vet jag. Däremot att förstå att varje människa kallar sig själv för "jag", har intressen, har ställen de brukar vara på, ett eget socialt nätverk och och och och.
Och det finns så sjukt många människor. Jag minns när jag var i Stockholm i höstas, och vi åkte buss förbi ett område stort som Skelleftehamn, och det var lägenhetshus överallt. Överallt. Minst en människa på vartannat fönster. Kanske två, tre. Tre människor som alla har varsin historia och framtid.
New York. Jag har aldrig varit där. Det är en stad man ser i filmer och på nyheterna. Men just nu, någonstans i New York, så skrattar någon. Någon gråter, några har sex, någon föds, någon dör. Och det händer överallt. Rio de Janeiro, Dublin, Kyoto, Beijing, Moskva, Sydney. För att nämna några.
Och för mej är alla dessa jävla människor bara tomma ansikten som jag inte har en aning om vad de gör. Jag skulle vilja rada upp alla människor i hela världen och ge varje ansikte ett namn och betydelse.
Tänk bara på de som bor i t ex Sydney. För mej lever de ett otroligt exotiskt liv, men för dom är det vardags. Världen blir lite mindre skrämmande om man tänker att de befolkas av vanliga människor, precis som Du & Jag.

Edit: Det här inlägget blev väldigt virrigt, som ni kanske såg. Det beror på att det är ohyggligt svårt att sätta ord på mina tankar och känslor. Jag gjorde ett tappert försök.