12122006

Idag sa mamma plötsligt " Vet du vad du gjorde 12 december ifjol?"
"-Öh, nääe..?" "Var inte du,Ola, pappa och farfar och såg James Bond då?"
Och då kom jag ihåg det. Inte att det var den 12e jag såg Casino Royale, det liter jag på mamma att det var, men jag minns en person som satt brevid oss på bion. Det var en man, 45-50 år kanske, med en väl utbredd flint, svagt gula tänder som nog skulle mått bättre av en tandställning i ungdomsåren och glasögon som satt långt ut på näsan, så långt ut att man måste luta huvudet lite bakåt för att se genom dom ordentligt.
Han såg ensam ut. Oerhört ensam.
Jag vet inte om det var för att han var på bio ensam, för att jag var där med vän och familj eller för sättet han såg på filmen. Han följde handlingen som att det var hans eget liv som stod på spel och inte Mr 007s. Jag kan ha helt fel, kanske hade hans fru tänkt följa med men tvärfick magsjuka och stannade hemma istället eller vad som helst, men jag blev ledsen av att se på honom.
Jag fick en massa bilder av hur han blivit skallig vid cirka 12 års ålder, inte fick någon flickvän för att hans tänder pekade åt fel håll när han log och hur han växt upp i ensamhet och nu bodde ensam i en liten lägenhet i stan där han slog runt en lördagkväll genom att köpa hem en extra läsk till chipspåsen. EnsamEnsamEnsamEnsam.
En liknande sak hände något år före det, även den gången var jag med Ola. Vi var på frasses på torget och satt och knaprade på varsin stripsmeny, och då kommer kanske det mest överviktiga person jag någonsin sett. Mumsar i sig ett megaskrov med plusmeny på samma tid vi äter varsin mellanstrips, för att sedan beställa lite till.
EnsamEnsamEnsamEnsam

Jag tycker inte om att se vuxna människor som ser ut att ha misslyckats med sitt liv. Det skär i mig och jag vill gråta av att titta på dom. Livet ska ju bli bra. Det är ju så man tänker. Hur många av oss planerar att bli en gubbe på 55 bast, utan fru, man ifall man vill det, barn och med alldeles för lite vänner.
Livet ska ju bli bra.
Jag vet inte vad jag vill bli än. Jag vet inte vem jag ska gifta mej med, vart jag vill bo, vilken färg mitt hus ska ha, vad mina barn ska heta. Jag vet nada. Men jag vet i alla fall vem jag inte vill bli. Det är alltid en början.